Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERSON LIG A MINNKN FRÅN UN1VERSITETSLIFVET. òií
der de senare åren blef vanligt, att studenterna skrefvo hemma
pa sina egna rum långa afhandlingar, som ej kunde utföras
utan verkliga studier. - I sitt sätt att personligen handtera
studenterna var Carlson mycket höflig och »human», men de
tyckte sig finna något stelt och kallt i hans sätt att vara,
hvilket hade till följd, att de stannade på afstånd; någon rätt
hjertlig tillgifvenhet tror jag icke att de hade för honom, ehuru
de högaktade honom och hyste förtroende för hans veten-
skapliga förmåga. Han öppnade sitt hus för mottagningar
hvarje fredags afton. Meningen var då, att studenter, som
idkade historiska studier, skulle sammanträffa och utbyta tan-
kar t. ex. med anledning af föreläsningarna under den för-
flutna veckan. Detta var ju ganska förståndigt tänkt, men
Carlson var icke rätte mannen för detta företaget. Studen-
terna voro blyga för honom, de tordes knappt öppna munnen,
ty de fruktade att säga något dumt, som skulle göra skada
åt examensbetyget. Det saknades icke heller anledning att
tro, det Carlson såsom examensdomare var mycket tillgänglig
för personliga intryck, som han inhemtat på förhand. Detta
var icke egentligen något fel, det är mycket bra, i fall det
låter sig göra, att professoren lärer känna studenten innan
han kommer i tentamen. Fel blifver det blott, i fall profes-
soren öfverlemnar sig för mycket åt förut fattade föreställ-
ningar. Jag påstår icke, att Carlson begick detta felet, men
nog voro studenterna litet rädda för fredagssoireerna. Men
de tordes ej vara borta derifrån, ty då trodde de, att det
skulle se ut, såsom de ej voro intresserade, och då skulle det
icke gå bra med examensbetyget. - Så gjorde de sig till
ögontjenare.
En ny professor, till hvilken jag kunde hoppats att komma
i närmare förbindelse än till någon af de öTriga, var Malm-
sten. Vi hade neniligen varit promotionskamrater, och han
var blott två år äldre än jag, tjuguåtta år gammal, då han
blef professor 1842. Min bekantskap med Malmsten gjordes,
då vi båda voro filosofie kandidater, och hans person gjorde
då ett mycket godt intryck hos mig. Någon gemenskap i stu-
dier kunde vi ej hafva, ty hans vetenskap var matematiken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
