Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 PERSONLIGA MINNEN FKÄN UNIVKRSITETSLIFVKT.
honom. Jag gladde mig uppriktigt åt hans tidiga befordran
och icke minst deråt, att en professor nu skulle komma att
finnas, som genom sin unga ålder kunde bilda ett förenings-
band mellan de äldre och de yngre. Men Malmsten lärer
tänkt annorlunda. Jag gjorde hvad jag kunde för att under-
hålla bekantskapen, men när jag såg, att Malmsten intet brydde
sig om mig, drog jag mig tillbaka, och allt umgänge mellan
oss upphörde. Malmsten blef genast från första stunden ge-
nomträngd af den professorliga andan. Jag såg med en viss
ledsnad, att promotionskamraten öfvergaf mig. Men ledsnaden
gick snart bort; jag hade så mycket friskt och glädjerikt um-
gänge med de unga, att jag godt kunde umbära professorerna.
Två personer funnos, hvilkas märkvärdighet vid univer-
sitetet egentligen tillhörde den närmast föregående tiden, men
de voro i friskt minne ännu på 1840-talet, och jag nämner
dein nu. Deras namn voro Johan Tranor och Carl Julius
Lénström. Traner var på min studenttid en gammal man;
jag såg honom ej förr, än han redan stod ej långt från graf-
vens brädd, men han lefde dock ännu och gaf ut disputatio-
ner. Traner var ett akademiskt original. Man hade hög
föreställning om hans öfverlägsna talang i behandlingen af
grekisk och romersk litteratur, men hans person betraktades
ej utan ett visst satiriskt löje. Såsom vitterhetsidkare hade
han stor förtjenst. Han var alldeles genomträngd af den
klassiska fornålderns vitterhet; han hade icke blott läst och
studerat de grekiska och romerska författarena, men alldeles
lefvat sig in i deras anda och lif. Derföre var han också en
utmärkt skicklig öfversättare af de gamla skalderna. Man
eger efter honom öfversättningar från Hornerus samt äfven
från åtskilliga mindre allmänt bekanta skaldearbeten. Han
var också en mästare i konsten att skrifva latinsk vers.
Denna konstfärdighet gjorde han mycket fruktbärande i sorge-
qväden, så snart någon gammal professor dog. Och han för-
stod äfven att förvandla svensk poesi till romersk. Han öfver-
satte på latinsk vers Tegnérs skaldestycke Nattvardsbarnen
under titel: »Juventus eucharistica». En gång frambar han
äfven ett svenskt skaldeverk af egendomlig art. Traner var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
