- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
380

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

380 PERSONLIGA MINNEN FRÅN UNIVEKSITKTSMFVET.

Carl Julius Lénström var en man af helt annan art, men
lika som Tranér betraktades Lénström äfven såsom ett akade-
miskt original. Han var en ung man, docent i estetiken. Det,
som gjorde honom bemärkt, var den bland den tidens univer-
sitetspersoner ovanliga och öfverdrifvet stora författareverk-
samhet han utöfvade. Han skref vers och han skref prosa,
den ena boken efter den andra, en lärobok i estetiken, en
lärobok i svenska poesiens historia, jag tror äfven en dylik
bok i poesiens allmänna historia. Han skref också afhand-
lingar, jag tror i tidskriften Skandia, som utgafs i Üpsala på
1830-talet, ocli han utgaf en litterär tidning med namnet Eos.
Flitig var han, men hans kamrater, de unga vittra männen,
ville icke kalla honom författare, de kallade honom bokmakare.
Beckman - nuvarande biskopen i Skara - skref en dräpande
recension i en Upsalatidning öfver läroboken i estetiken; Palm-
blad gjorde Lénström till föremål för gyckel och satir i en
skrift, hvars närmaste anledning var Almqvists ryktbara bok,
»Det går an». Jag kom under min studenttid i en viss be-
kantkap med Lénström, och mig föreföll han att vara en tref-
sam och hygglig man. Sedermera, på 1840-talet, försvann han
från Upsala. Han öfvergick till teologiska studier och fick
Vester Löfsta pastorat, der han ännu lefver (1887).

En annan företelse, om hvilken åtskilligt talades, var de
s. k. Andarne på Kungsängsgatan. Så kallades några bland
de skickligare magistrarne vid 1836 års promotion, hvilka
sammansatte sig till ett vittert kotteri, säkerligen med mycken
trefnad i sitt lilla sällskap. Dit hörde Beckman, som då var
docent i filosofi och sedan blef biskop, först i Hernösand och
derefter i Skara; dit hörde också Torén, nu teologie professor
och domprost; dit hörde Rabe, sedermera lektor vid ett läro-
verk i Stockholm, och till samma sällskap hörde äfven Carlson,
som nyss var återkommen från en lång utländsk resa och
hade mycket att berätta. Han var en promotion äldre än de
öfriga. »Andarne» voro mycket aktningsvärda personer, men
gingo ej fria från ett visst pojkaktigt begabberi af andra unga
lärda män, som icke hörde till den sanna andeverlden. En
»nidskrift» fans, som troddes vara skrifven af Lénström till tack

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free