Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384 PERSONLIGA MINNEN FRÅN tTNTVETìSlTKTSLlFvET.
sängen i följd af ett kroniskt lidande, jag tror af gikt. Under
sin långa sjuklighet slog han sig på studium af det fornnor-
diska språket med den kraft, att han, omsider någorlunda
återstäld till helsan, blef professor. Han var, lika som Arvid
Sundberg, gotländing och stark skandinavist, således olik mig,
men olikheten störde icke freden. Jag gjorde på mitt vanliga
sätt, gick ur vägen, när jag märkte oråd.
Tham var docent i historien och stod mig således nära
på studiernas vägnar. Der var god sämja mellan oss, men
intet förtroligt umgänge. Afundsjuka oss emellan fans icke,
och jag får erkänna, att jag på visst sätt har att tacka Tham
för min största framgång i befordringsväg. Ty om han hade
qvarstannat i Upsala, skulle jag haft svårt att komma fram.
Ty Thams vetenskapliga anseende var ganska betydligt, och
han var äldre docent än jag. Sedan han flyttat bort såsom
lektor, först i Strengnäs och sedan vid krigsakademien på
Carlberg, gick det ej för sig att komma tillbaka såsom pro-
fessor. Tham hade börjat sina studier med grekiskan till
hufvudämne och utgaf en disputation om Demosthenes, men
disputationen befans vara af helt och hållet historiskt inne-
håll, hvarföre Geijer kallade honom till docent i gamla historien.
Han blef sedan mycket verksam såsom författare äfven i Sve-
riges historia och geografi.
Wennerberg sjöng sina »Gluntar» och dref sitt spel med
»juvenalerna» på min tid, men till dem hörde jag icke. Per-
sonlig bekantskap hade jag dock med flere bland dem och
äfven med hufvudmannen. Wennerberg sades vara en ung
man med starka studier, särdeles i Spinozas filosofiska system,
och för öfrigt ett original. Nog såg han originell ut, när han
gick på gatorna i menniskofärgade sommarkläder, så att det
på afstånd såg ut, såsom han skulle gått naken. Snart blef
han magister, och så kom juvenaltiden. Visst var den tiden
äfven min tid, men juvenalerna voro icke mitt folk, ty de voro
så fasligt musikaliska. Men när jag hörde gluntarne sjungas,
tonerna sammansmälta med orden, musiken med poesien, då
begrep äfven jag, att något vackert var å färde. Men att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
