Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MINNEN FRÅN NATIONSLIFVET 1842. 39 l
roade mig att, utstyrd på detta sätt, passera fram genom den
aflägset belägna och ej på sådant sätt som nu bebygda Svart-
mangatan, från nationshuset och upp till Fjerdingstullen samt
der utanför till Lundbergianska kotteriresidenset vid Kyrko-
gårdsgatan. Sådant tok kunde jag företaga mig, fastän jag
skulle hetas vara en lärd magister och akademisk lärare.
Bland mina åligganden såsom kurator fans en sak, i hvil-
ken jag var mycket svag. Det ålåg mig att vara närmaste
vårdaren af goda seder och tukt inom nationen, ej utan en
viss liten bestraffande magt. För detta uppdrag passade jag
icke. Jag kunde nog vara rätte mannen att med goda råd
och förståndigt tal vara en ledare på den goda vägen, men
skulle jag tala bestraffande ord till någon, som ej var på god
väg, då var jag illa deran. Ty det var mig obesknfligt svårt
att säga onda ord åt någon menniska, så länge icke en verk-
ligt grof förbrytelse var obestridligen begången. Men en sak
kom mig dock till hjelp. Ty om fel sades vara begånget, och
den, som anklagades, hade skenet emot sig, kunde dock sak-
förhållandet vara ganska svårt att utreda, och man eger dock
icke rätt att döma en menniska skyldig utan bevis. Det hän-
der också, att det klandervärda icke kan fästas vid vissa,
bestämda gerningar, men består i det hela af ett lättsinnigt
lif. I sådana fall är det icke lätt att tillämpa bestraffningen,
då man icke har handgripliga fakta att hålla sig till. Lyck-
ligtvis behöfde jag under detta året, 1842, icke truga mig att
vara polismästare. Ty ingen anmärkning blef gjord mot nå-
gon landsman.
Vårterminen 1842 gick sin jemna gång. Första maj fira-
des med lust och gamman, och var detta året - så visst som
jag minnes - det första, då studenterna voro samlade i större
mängd på Eklundshofslätten. Oriel Afzelius gick i spetsen för
nationen med ett gammalt oljestruket stycke väf i handen, som
hade varit brukadt vid någon illumination. Detta fick passera
för fana, ty nationsfana hade vi ännu icke, men landskaps-
vapnen voro målade på väfven. Filosofie kandidaterna till
den förestående promotionen hade eget samqväm ute på slätten,
och jag helsade dem med ett litet tal, som besvarades - jag
vill minnas - af Peterson. Detta tal och det, hvarmed jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
