Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESA I DALAttttE 1842. 898
Fagersta med sin herrliga park, men äfven Våla är en vacker
trakt med skog. berg och sjön Åmanningen, der fartygen
stryka fram.
Från Fagersta gick vägen öfver de s. k. Björnbackarne
till Söderbärkes prestgård, sedan jag inträdt öfver Dalarnes
gräns. Våla och Fagersta höra till Vestmanlands bergslag,
men Söderbärke hör till den del af Dalarnes landskap, som
kallas Vester bergslagen. Denna landsort var ny för mig;
jag hade aldrig varit der förut, men väl hört Söderbärkes
natursköna nejder prisas mycket. Belägenheten vid Söder-
bärkes prestgård är verkligen idylliskt skön. Der anlitade jag
gästfriheten hos min forne gymnasiilärare, lektorn, numera
prosten Bergqvist, som nyss hade tillträdt pastoratet. Följande
dag reste jag den utomordentligt vackra strandvägen utmed
sjön Barken till Smedjebacken i Norrbärkes socken. Den tiden
gick ingen ångbåt på Barken, och den resande fick således se
de herrliga utsigterna från strandvägen, hvilka gå förlorade på
sjöresan. Smedjebacken passerades hasteligen; jag hade mycket
hört talas om detta ställe, men jag hade ingen bekant att der
besöka, och jag fortsatte derföre resan öfver backar och berg
till Tuna socken, der nattqvarter erhölls på gästgifvaregården
Naglarby. Men tidigt följande morgon reste jag fram till går-
den Carlberg, der kära anförvandter, min morbror med sin familj,
mottogo mig på hjertligaste sätt. Der hade jag nu ett bland
mina högqvarter i Dalarne. Jag stannade der flere dagar;
en söndag bevistades gudstjensten i Tuna kyrka, och dess om-
gifningar den s. k. Gropen och Frostbrunn besöktes. Ett
historiskt minne af ohygglig art fäster sig vid dessa ställen.
Der skall nemligen under det s. k. Näftåget i slutet af 1500-
talet den upproriska Dalallmogen bedrifvit sina mordgerningar.
En annan dag besöktes Hushagen, der äfven anförvandter och
vänner bodde. Stället är det samma, som nu kallas Domnarf-
vet. En hvar, som har sett detta ställe, vet, att det förtjenar
att ses. Det var så äfven då, ehuru på annat sätt, ty de stora
fabriksanläggningarna hafva förändrat hela nejden, så att syn-
punkterna för åskådningen hafva blifvit helt andra, än de for-
dom voro. Dalelfven vid Domnarfvet med hela sin prakt är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
