- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
397

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RESA I DALAMNE 1842. 397

der finnas inga buskar och snår, skogen blifver genomskinlig,
och denna trädens enslighet med fullkomlig brist på allt annat
växtlif sätter en egen stil på naturen. Skogen är, såsom vore
lian en planterad park, men mellan träden är sand, såsom
vore der ett berg, söndersmuladt i pulver. Sådant är det
minne jag har af dessa nejder; det är en annan sak, om od-
lingen nu efter mer än fyrtio års förlopp har gjort någon
förändring.

Snart visade sig i en uthuggning i skogen en större bygg-
ning, omgifven af flere smärre, det var herregården vid Furu-
dals bruk. Jag hörde strömmen sorla, jag befann mig vid
»nybruket», som äfven kallades Christinefors, och blott ett
litet vägstycke återstod till sjelfva hufvudgården. Der var lif,
der var flit, der var rörelse, jag var kommen till ett stort
jernverk, ej blott ett vanligt stångjernsbruk, men äfven vals-
verk, gjuteri, mekanisk verkstad, kettingssmide. Jag kunde
väl blott med okunnighetens ögon betrakta dessa föremål,
men de intresserade mig dock mycket. Jag ser i sådana
saker förnuftets magt och viljans styrka, som tämjer en vild
natur och leder naturens krafter till en nyttig verksamhet.
Sådant är uppbyggligt att se, det är lärorikt, äfven för den,
som ej sjelf förstår de särskilda sakerna. En hvar kan hög-
akta den man, som, sedan han sett sin egendom gång efter
annan sköflas af vådeld, uppsamlar spillrorna med oförtröttadt
mod till nytt arbete. En sådan man var dåvarande egaren
.till Furudal, brukspatron Clason. Sådana menniskor kunna
utträtta något i verlden. Deras anblick sticker af mot åt-
skilliga andra menniskovarelser, som gå och skräpa. Snille
utan arbete är en perla. kastad för svin. Mot lathundar har
jag svårt att vara barmhertig och vore det kanske icke alls,
om icke jag kände, att, när allt kommer omkring, man icke
heller sjelf är fri för lättjan. Kroppen vill vara mägtigare än
själen. Det är otäckt.

Brukspatron Clasons hus var vida berömdt för den gräns-
lösa gästfrihet, som der utöfvades. Furudal var en station,
der resande kommo och foro. Bland gäster, som nu träffades
på Furudal, återsåg jag efter många år en af mina bästa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:29:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svedelif/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free