- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
402

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

402 ORDFÖRANDESKAPET INOM STUDENTCOTiPSEN 1842.

landshöfdingembetet, då vi nu voro öfvergifna af den aka-
demiska myndighet, som väl skulle varit vår egentliga be-
skyddare. Med detta mitt sätt att fatta saken lugnade sig
sinnena för ögonblicket, och församlingen skingrade sig. Dagen
derpå sammankallade jag hela studentcorpsen på Gustavianum.
Der steg jag upp i katedern och föreslog, att studenterna skulle
organisera sig till att patrullera på gatorna. Detta bifölls,
hela staden indelades i vissa områden, så att hvarje nation
fick sin vissa stadsdel att bevaka. - En annan sammankomst
höll jag med kuratorerna. Jag uppläste för dem en af mig
författad klagoskrift, hvilken blef å samtliga kuratorernas vägnar
inlemnad på landskansliet. - Dessa båda åtgärder vidtog jag,
icke såsom skulle jag ansett patrulleringen särdeles behöflig
eller att något skulle kunna uträttas med klagoskriften, men
jag ansåg så den ena som den andra åtgärden nödig för att
hålla studenternas rörliga lynne i tillbörlig jemvigt. Patrulle-
ringen fortgick ett par nätter, men upphörde efter en af rektor
utfärdad tillsägelse, att studenterna icke egde rättighet att
bilda patruller. Men dessa patruller inneburo dock intet annat
än det, som väl icke kan olofligt vara, att menniskor gå i
sällskap på gatorna, och den, som blifver angripen, må ega
rätt att försvara sig. Emellertid lydde vi. patrulleringen upp-
hörde, och några oroligheter afhördes icke vidare. Lands-
höfdingembetet gjorde ingenting, förmodligen derföre att ingen-
ting behöfde göras. Jag var nöjd med mina studenter, ty de
hade tagit reson, när de sjelfva blefvo tagna på rätta sidan.
Och jag fick öfva mig något i konsten att sköta menniskor,
hvilket roade mig.

Året 1843 begynte på samma sätt som det föregående
året, med en vistelse i Stockholm några veckor i januari månad
under omvexlande studier på riksarkivet och trefligt umgän-
geslif. - Med terminens början återtog jag mina sysselsätt-
ningar i Upsala, utom blott att jag nu ej var kurator. Med
kuratorsbesväret för~vunno inkomsterna, men jag hade qvar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:29:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svedelif/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free