Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDENTMÖTET 1843. 403
ningar har trott mig kunna uträkna, stego mina inkomster
under detta året till följande belopp:
Kollegiipenningar ....................4.................. 350: 10.
Carl Johans stipendium.............................. 300: -.
Behållning från föregående år jemte annan
inkomst................................................... 364: 56.
Kronor 1,014: 66.
Detta nämner jag såsom exempel på hvad en docent på
den tiden kunde skaffa sig att lefva utaf.
I början af år 1843 hände mig någonting förargligt, nem-
ligen att min stora guldmedalj. Svenska akademiens pris-
medalj, blef mig frånstulen genom inbrott i mitt rum, som
stod obebodt under min vistelse i Stockholm. Efterspaningar
gjordes, men förgäfves. Man trodde sig känna, om icke just
tjufven, dock tjufköparen, men sådana skäl funnos icke, att
någon anklagelse skulle kunnat göras. Jag tog förlusten tern-
ligen lätt, min sinnesro stördes icke. Mina vänner togo saken
nästan mera ömt än jag sjelf. Men visst tycker jag ännu
ibland, att det skulle vara nöjsamt hafva den dyrbara gåfvan
i behåll.
Inom studentlifvet utmärktes året 1843 af en tilldragelse,
som förmenades vara mycket stor - det första Studentmötet.
Skandinavismens blomma, ful eller vacker, efter tycke och
smak, var nu i löfsprickningen. Danskarne voro oroliga för
»Schleswig-Holsteins» skull och beslöto för den skull göra ett
försök «att väcka svenska allmänheten till intresse för »Nordens
enhet», d. v. s. närmast för Danmark mot Schleswig-Holstein.
Början skulle göras med ett stort studentbesök från Köpen-
hamn till Upsala. Detta verkstäldes, och Lundastudenterna
gjorde sällskap, men norrmännen saknades. Jag vet icke, hvar-
före de uteblefvo eller ej blefvo intagna i sällskapet; blott en
enda norsk student var närvarande. Gästerna voro objudna,
men välkomna. Jag hade ingen fallenhet att blifva gripen af
den »skandinaviska idén», men gästfrihetens pligt försummade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
