Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGBOKSANTECKNINGAR 1843––44. 407
junge, Adolf Lagerbjelke, nu en uppvuxen yngling, hvars stu-
diers ledare till studentexamen jag nu skulle vara. Examen
gick bra och samvistelsen med honom i samma bostad var
icke otreflig, men nog skulle jag hellre önskat att vara ensam.
I slutet af år 1843 skref jag i min dagbok följande, som
nu efter mer än fyra årtiondens förlopp påminner mig om
den sinnesstämning, jag då hade: »Nästa termin får jag grufligt
mycket att göra. - - Hvad jag med mina arbeten kan ut-
rätta vid akademien, derom må Gud döma och filosofiska
fakulteten. Det kommer nu derpå an, om deras dom blifver
den samma, hvilket kan vara ovisst. Det ginge väl an, om
jag ej hade så mycket annat att sköta än att arbeta upp mig
i vetenskapen. Men kuratorsgöromålen, som jag nu åter skall
mottaga? Och kollegierna, lektionerna? Dessa skulle jag väl
kunna umbära tills vidare, ty en termin skulle jag nog kunna
lefva dem förutan med den sparpenning jag har sedan de för-
flutna goda åren, då jag hade Carl Johans stipendium, hvilket
jag nu mister, men jag bör ej lefva utan kollegierna. Det är
ej blott en rättighet för en universitetslärare att gifva under-
visning, men det är också en skyldighet att gå den ungdom
till mötes, som vill lära sig något. Det hände en gång, att
en student, som kom in till professor Törneros, såg en pappers-
lapp liggande på bordet, på hvilken dessa ord voro skrifna:
»A håller sig för god att vara en lärare in usum studioso
juventutis (till den studerande ungdomens tjenst), han vill
vara en högvis lärd, men sådana har akademien icke råd att
underhålla.» Detta var bra sagdt af Törneros; det bevisar,
att den mannen var en professor, sådan som professorer böra
vara. - - - Men huru skall jag hinna utföra allt, hvad jag
vill göra? Jag vet ej. När jag tänker derpå, huru mycket
arbete jag måste förelägga mig och huru liten tid jag har
eller huru hastigt tiden går undan, känner jag en känsla så-
dan, som skulle djupets böljor slå sig tillsamman öfver mitt
hufvud. - - - Men jag vill sträfva, bure det ock till graf-
ven. Det får ej ske, att jag skulle förlora min bestämmelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
