- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
410

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

410 FAMILJESORG 1844.

Midvintern detta år var olik de föregående åren deruti,
att jag ej besökte Stockholm på den vanliga tiden. Jag hade
vistats der några dagar näst före jul, men vanliga Stock-
holmsresan i januari instäldes. Orsaken må varit en viss
svaghet i finanserna, då jag nu skulle lefva utan Caxl Johans
stipendium. Deremot måste jag i början af februari afbryta
mitt hemlif af en sorglig anledning, för att bevista min far-
mors begrafning i Vesterås. Hon var på sitt åttionionde
år, således kommen till en ålder, då döden icke kan vara
en öfverraskning hvarken för den döende eller de efterlef-
vande. Jag kunde icke beklaga hennes bortgång, men det
var mig kärt att få hembära vördnadens gärd åt hennes
minne. Hon var icke blott min faders moder, men hon hade
äfven varit till en viss grad min barndoms vårdarinna, då
jag såsom skolgosse lefde i hennes hus. Hennes personlighet
hade gifvit åt gossen intryck, som mannen bevarar. Nu hade
hon lefvat en fridfull ålderdom, omgifven af sina döttrar, men
hon hade också erfarit bittra förluster. Moder för sju barn,
hade hon öfverlefvat fem. Fyra bland dem hade döden skör-
dat, då modern befann sig i högåldern. Det kan synas såsom
ett strängt öde, att den gamle förlorar det käraste han eger,
men jag säger det, som jag förut har sagt, att sådan sorg
är på visst sätt mindre svår för den ålderstigne än för en
yngre person, ty han ser ett långt och ödsligt lif framför sig,
men den ålderstigne har den trösten, att det ödsliga lifvet ej
kan blifva långt. Två qvarlefvande döttrar utgjorde min far-
mors sista omgifning i kärlek och frid, och hennes bortgång
ur lifvet var plågfri och lugn.

Återkommen till Upsala, ingick jag i mina ordentliga
göromål, hvilka voro både många och krångliga. Ty jag var
nu åter igen ordförande kurator, och nu var buller och väsen i
republiken; jag hade skandinavismen öfver mig med ett stort
studentmöte i Köpenhamn, som skulle blifva, men ej fick blifva.
Denna studentmöteshistoria väckte på sin tid mycket upp-
seende, och ett dunkelt rykte derom har ännu icke alldeles

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:29:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svedelif/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free