- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
413

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STUDENTMÖTESFRAGAN 1844. 413

yttrade följande ord: »Hvilken är den regent, som opinionen
söker för en så kallad skandinavisk förening? Jag frågar:
egnar det honom att söka eller ej snarare att sökas? Svaret
behöfver ej gifvas; hvarje svensk man skall gifva det för honom.»
Meningen i Geijers tal var mycket genomskinlig, att det från
svenska sidan mycket beskedligt menade studentmötet icke
kunde undgå att på vissa håll synas innebära en politisk
mening af ett mycket betänkligt innehåll. - Vidare yttrade
Geijer några ord om rysshatet, som också hade sin del på
den tiden i den dansk-skandinaviska rörelsen. Orden lydde
så: »Man talar mycket om vår östra granne. Vi skulle just
nu, om vi hade lust, kunna fira en sekularfest till minne af
den tid, då vi för hundrade år tillbaka förnämligast bekäm-
pade denna granne1 med tal och sånger, med skålar och
kalaser. Det gick derefter.» Efter denna anspelning på prat-
makarpolitikens uselhet, en anspelning, som hade sin goda
grund med afseende på de stora politiska kalaserna, som vi
hade att vänta oss i Köpenhamn, återvände Geijer till att
tala om det opassande i att företaga denna resa under kungs-
sorgen. Han trodde icke, att Norges studerande ungdom eller
ungdomen i Lund skulle vilja hålla några glädjefester under
denna tiden.

Sedan Geijer hade talat till punkt, lemnade han rummet.
Han väntade icke på svar, han inlät sig icke i ordvexling.

Vi hade nu att besinna oss på hvad Geijer hade sagt.
Dervid var det en särskild sak, att man hade en aning, att
något låg bakom orden, men som icke uttalades. Geijer hade
väl sagt, att han talade »helt och hållet på eget bevåg och.
för egen räkning». Detta kunde han säga, så vida som det
han talade var hans egen, verkliga öfvertygelse, hvilket det
utan tvifvel var. Och han sade äfven, att han icke hade upp-
trädt för att framföra »befallningar». Men aningen, som vi hade,
var, att bakom Geijers ord stodo konung Oscars tankar. Det
var så, och Geijer var nog icke derom okunnig. Men så kloka
män voro både konung Oscar och Geijer, att de ganska väl
visste, att om deras ändamål skulle vinnas, så att student-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free