Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 STÜDENTMÖTESFRÅGAN 1844.
mötet omintetgjordes, var rätta sättet icke att tala i en ton
af tvingande befallningar. Men i alla fall trodde vi oss veta,
att vi här hade att göra icke blott med universitetets rektor,
men äfven med Sveriges konung. Och det var nyttigt och
godt, att vi hade den tanken, ty om också många funnos,
som icke af »pietet» för den afdöde konungen ville försaka
sitt nöje, så íunnos andra, som af vördnad för den nyss på
tronen uppstigne konungens önskan kunde beveka sig att
göra en uppoffring. Bland tal, som gingo från mun till mun
under dagarna efter den 23 mars, var också detta, att man
icke borde helsa den nye konungens uppstigande på tronen
med att företaga en sak, som gjorde honom bekymmer och
ledsnad.
Sedan Geijer aflägsnat sig, blef öfverläggningen icke lång
och gick lugnt och stilla. Beslutet blef, att redan gjorda an-
teckningar för resan icke skulle vara bindande, men en be-
tänketid af tre dagar skulle vara öppen, under hvilken tid
en hvar, som det ville, skulle ega rätt att utstryka sitt namn
och afgå ur resesällskapet. Två personer utströko sina namn
genast på stället. Den ene var jag, och den andre var docenten
Bergstedt. Anteckningslistorna förblefvo i förvar hos mig, och
hemma på mitt rum skulle utstrykningarna försiggå. Dermed
gick så, att jag satt i tre dagars tid, lika som belägrad af en
mängd studenter, som kommo för att utstryka sina namn.
Geijers tal hade gjort förträfflig verkan.
En liten episod ur utstrykningshistorien vill jag påminna
mig såsom exempel, hnru det kunde tillgå i det inre af stu-
dentnationsrepubliken. Ett talrikt antal af mina egna lands-
män hade antecknat sig. Nu fogade sig så, att händelsevis
denna nation hade en nationssexa på en af utstrykningsdagarna.
Der vände sig en af landsmännen till mig och begärde, att
jag skulle framtaga anteckningslistorna, hvilka voro nära till
hands, ty jag bodde i nationshuset. Meningen var, att alla
landsmän, som hade antecknat sig, skulle gemensamt utstryka
sina namn. Detta afstyrkte jag, ty jag fruktade, att en sådan
handling skulle få ett utseende af »agitation», partimanöver,
som jag ville undvika. Men mannen var enträgen, och slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
