- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
420

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

420 STUDENTMÖTESFRÅGAN 1844.

trug betvinga motståndet. Och det lät sig betvingas, ty efter
denna dagen hörde man ej vidare talas om någon resa till
Köpenhamn. Denna framställning, som jag nu gör, grundad
på allmän hörsägen, kan, om man så vill, jemföras med den
i Aftonbladet befintliga berättelsen, af hvilken det äfven vill
visa sig, att det icke var alldeles lätt för de nu till marken
slagna hufvudmännen att förmå den öfriga hopen till att böja
sig under ödets slag. - Mig synes, att de fyra, som svarade
ja, ingalunda gåfvo något exempel af den egenskap, som kallas
karaktersstyrka; de hade icke låtit sig öfvertygas, icke bevekas
af förnuftiga skäl och vänliga ord, men de läto sig betvingas
med magtspråk. Var Köpenhamnsresan en helig sak, som ej
för något pris borde uppoffras, så borde de väl ej låtit skrämma
sig af lejonrytandet i Geijers mun.

Men den rättvisan har jag ett nöje att få bevisa alla fem
dessa männen, att de ej voro långsinta. Jag hörde åtminstone
ett par af dem efter några år, sedan Geijer var död, uttala
sin stora vördnad för hans minne.

Så var det nu ändtligen slut med detta bråket, och äfven
terminen nalkades sitt slut, hvilket var godt, ty en mellan-
termin under sommaren behöfdes för att sinnesstämningarna
åter måtte komma i jemvigt. Det var icke alldeles fritt, att
ju ej åsigternas olikhet hade verkat störande på umgänget
mellan gamla vänner. Och ett efterspel blef hållet vid ter-
minens slut, helt tyst, med det att ingen helsning med sång
blef gifven åt Geijer, då han nedlade rektorsembetet. Det
ansågs höra till god ordning, att afgående rektor uppvaktades
med sång. Hvadan det kom sig, att detta uttryck af aktning
nu blef uraktlåtet, kan ingen bättre än jag veta, ty jag var
den, som vållade, att ingen sång för Geijer blef sjungen.

Förhållandet var, att på den tiden hade studenterna icke
en direktion, som egde att fatta beslut om opinionsyttringar.
Det berodde på ordförande kurator att efter godtfinnande
sammankalla studentcorpsen för sådant ändamåL Han var
således en mägtig herre i den delen, men med risk att få
»huden full med ovett», i fall han gjorde det, som ej behagade
det suveräna folket». Han måste, så att säga, lukta till, huru
opinionen blåste. Det luktorganet anlitade jag och fann luk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free