Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KURATORSGÖROMÅL VÅRTERMINEN 1846. 431
och gossarnes lefnadskostnad skulle betalas, och nu var tiden
inne, då han skulle återföra gossarne till hemmet; han hade
inga penningar, han hade ingen kredit, han högg plånboken
ur rockfickan, medan rocken låg kastad öfver en stol, då egaren
befann sig i inre rummet.
Nu blef en fråga, huru denna sak borde behandlas. Jag
rådplägade med några bland de äldre inom nationen, och vi
sågo saken på följande sätt. Vi ville undvika öppen skandal,
ej sätta tjufmärket på den arme ynglingen och förstöra hans
framtid, ty vi ansågo honom ej i grund förderfvad, men sådan
sak som denna kunde dock ej lemnas utan all näpst. Man
kunde dock ej göra studentnationen till en uppfostringsanstalt
för tjufvar och skälmar. Och härtill kom en särskild sak:
den bestulne ville återfå sina penningar. Han var sjelf en
ung man, som lefde på lånta medel, och den stulna penning-
summan hörde till nationens kas^a, för hvilken han såsom
varande andre kurator var redovisningsskyldig. Han förkla-
rade, att om ej penningarne återförskaffades, ämnade han
uppträda med offentlig anklagelse inför domstol. Under dessa
förhållanden behandlade jag saken på följande sätt. Jag till-
sade den unge tjufven, att han egde hålla sig borta från
nationen och universitetet under en tid af två år vid risk att,
om han före den tiden återkom, skulle saken blifva upptagen
och han finge stånda tjufsrätt. Kort sagdt, jag körde bort
honom helt egenmägtigt, utan att inhemta nationens beslut.
Detta kunde jag naturligtvis göra på det sätt jag gjorde; jag
kunde icke förbjuda honom att vara medlem af nationen och
akademien; jag sade honom blott, att om han gjorde anspråk
att så vara, skulle hans skam blifva blottad. Och jag afklippte
icke hela hans framtid, jag blott förelade honom en tid af
två år. Det öde, jag lade öfver honom, var det samma, som
utom allt tvifvel skulle drabbat honom i alla fall, i fall saken
blifvit dragen inför nationen på allmänt landskapsmöte. Men
han slapp den offentliga skandalen. Dock berodde denna
skonsamhet derpå, att penningarne återskaffades. Sjelf kunde
han dervid ingenting åtgöra; det stulna godset var försking-
radt, och föräldrarne voro medellöst folk. Men jag visste, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
