- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
432

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

432 STUDKNTEUNAS AFSKED FRÄN GETJER.

ket ädelsinnad. Jag kände denne man personligen, och jag
skref till honom ett bref, i hvilket jag vädjade till hans slägt-
kärlek, att han månde rädda sin unge, olycklige anförvandt;
ynglingen var hans systerson. Med omgående post kom svar
lemte 100 riksdaler banko, och dermed var denna sak tillända-
bragt. Exemplet är talande och varnande. - De två åren
förüöto, och han, som bortvisad var, förblef borta. Jag har
aldrig återsett honom.

Kinkig och svår, var således denna vårtermin 1846 för
mig såsom kurator inom nationen, och samma tid hade nog
äfven sina vidlyftigheter bland studenterna i allmänhet, hvilkas
ordförande kurator jag var. Dessa förhållanden utgöra ett
eget kapitel, till hvilket jag snart skall återkomma. Men jag
fick äfven vara studenternas anförare vid ett högtidligt och
vackert tillfälle, nemligen vid afskedet från Geijer, som nu
flyttade från Upsala till Stockholm. Två år voro förflutna,
sedan jag förhindrade studenterna från att sjunga en kanske
dålig sång för Geijer, nu drog jag alls icke i betänkande att
sammankalla dem för att sjunga en vacker sång för den samme
mannen. Men tiden var förändrad, det flygtiga missförståndet
var fullkomligen förskin gr adt; ingen student fans nu, som icke
gerna hembar vördnadens gärd för den vördnadsvärde mannen.
Och var detta tillfälle första gången, då studenternas ordfö-
rande höll tal jemte det, att sånger sjöngos. Jag kan icke
erinra mig, att detta någonsin förut hade brukats. Men nu
kom en student och bad mig t#la några ord till Geijer. Jag
tyckte verkligen, att när en sådan man som Geijer bortgick
för att ej mera återkomma, var skilsmessans stund så hög-
tidlig, att afekedet borde försiggå med litet större högtidlig-
het, än vanligt var.

Sommaren 1846 var helt olik de båda näst föregående årens
somrar, ty nu lefde jag icke ett ensligt kammarlif; jag var stadd
på min tredje rundresa i Dalarne. Dermed förhöll sig så,
att hushållningen i det förlorade modershemmet skulle upp-
lösas, min syster önskade att få tillbringa några år i Dalarnes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free