- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
447

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIFvET I STUDENTFÖRENINGEN HÖSTEN l 84 G. 44?

ska de fördomars magt, som mångenstädes funnos mot före-
ningen. Så blef nu beramadt, att en Tegnersfest skulle firas
och hela akademistaten, vänner och ovänner, inbjudas till festen.

Jag fick nu i sammanhang härmed upplefva ett litet upp-
träde, som roade mig mycket och för den märkvärdige man-
nens skull, med hvilken jag sammanträffade, väl kan förtjena
att ihågkommas. - Hans Järta lefde på sitt sista lefnadsår.
Han vistades i Upsala, men var sängliggande sjuk. Det skulle
varit oanständigt att lemna en sådan man utan uppmärksamhet,
men det skulle varit ett narrspel att bjuda till gäst en person,
som låg bunden vid sjuksängen. Jag besökte derföre Hans
Järta och anmälde för honom, att studentföreningen skulle
ansett för en heder och en glädje att få se honom bland sina
gäster, i fall icke hans sjukdom hade gjort detta omöjligt. Jag
stod nu inför en stor motståndare. Järta mottog mig, liggande
i sin säng, omgifven af böcker och papper. Jag framförde
mitt ärende på vördnadsfullaste sätt. Han såg på mig med
sina stora, ljungeldblixtrande ögon; jag hade sett dessa ögon
många gånger förut, men aldrig en sådan eld i dem som nu.
Han talade till mig ungefär så: »Jag är mycket glad för det
budskap ni gifver mig, ty jag ser deraf, att I aren toleranta.
Det kan icke vara eder obekant, att jag icke är någon vän af
studentföreningen. Men det är professorernas eget fel, att en
sådan förening kunnat uppstå. Ty de äro mycket loja. Det
få vi komma öfverens om, att de äro mycket loja.»

Ja, derom kunde jag visst komma öfverens med honom.
Det var just vår klagopunkt i studentföreningen, att profes-
sorerna icke skötte sitt förhållande till ungdomen på rätta

sättet. Hans Järta tyckte det samma, men drog en alldeles
motsatt slutsats.

Värre bekymmer hade jag med sjelfva festen. Ty jag blef
utsedd att hålla minnestalet. Ogerna åtog jag mig det, ty jag
visste, att jag ej var rätte mannen att tala öfver Tegnér.
Men jag visste också, att någon annan mera lämplig person
icke fans inom föreningen. En sådan fans väl. nemligen do-
centen Peterson, men nu ville man, att två tal skulle hållas,
ett på prosa af mig och ett föredrag på vers af Peterson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free