- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
459

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STUDENTERNAS REVOLUTIONSFEST. 459

pojkaktigheterna. Och om den frågan uppstodo stormiga upp-
träden på nationssalarne. Jag minnes, att på min egen nations-
sal det var svårt att göra en förståndig stämma hörd för
stoj och skrik. Hvad utgång saken fick, om någon offentlig
förklaring blef afgifven, kommer jag ej ihåg.

Något mera betydande var revolutions f esten den 6 april.
Den historien lyder på följande sätt. Underrättelse var kom-
men, att Schleswig-Holstein var i uppror, tyska trupper hade
inryckt på danska halfön, Danmark var i fara. Nu gälde det
att besinna, hvad »nordens enhet» betydde och hvad löftet
innebar, som Orla Lehmann hade lockat de svenska studen-
terna att afgifva på mötet 1845, att de skulle »försvara det
hela, stora Skandinavien». Det kunde nu vara en särskild
fråga, huru detta löfte egentligen var att förstå. En del an-
såg, att om de skulle vara rätt ordhålliga, måste de taga
gevär på axeln, begifva sig till Danmark och slåss med
tyskarne. Detta kunde de icke göra, men derföre råkade de
i en inre strid med sig sjelfva, som för samvetsgranna karak-
terer var ganska besvärlig. Jag sade till hvem som talade
med mig, att jag ansåg en sådan förklaring af det gifna löftet
alldeles orimlig. Löftet innehöll ingenting om sättet, huru de
skulle försvara det hela, stora Skandinavien. Meningen kunde
icke vara någon annan, än att de skulle hvar i sin stad göra,
hvad göras kunde för det hela, stora Skandinaviens försvar.
För närvarande mägtade de ingenting annat göra än i sånger,
tal och skrifvelser till vännerna i Danmark uttala sin varma
känsla. Men detta kunde de fritt göra och borde göra det
efter all den ofantliga gästfrihet, de hade rönt i Danmark
1845. Det enkla och riktiga sättet skulle nu varit, att stu-
denterna på en allmän sammankomst under ledning af ordfö-
rande kurator skulle beslutit att afsända en adress till studen-
terna i Köpenhamn. Men så skedde till en början icke. Man
fick i stället se en anonym kallelse till studenterna att samlas
på gillesalen. Denna plats var den ännu med svagt lif fort-
lefvande studentföreningens rum; de anonyma personerna satte
sig helt olofvandes i besittning af platsen. Jag såsom student-
föreningens ordförande var fullkomligt främmande för hela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free