- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
461

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STUDENTERNAS KEvOLÜTIONSFEST. 461

Stycket är rätt roligt att läsa och vann stort bifall, då det nu
deklamerades med skaldens egen, mägtigt gripande stämma. -
Säve steg upp för andra gången och höll ett tal till Geijers
minne och slutligen för tredje gången med ett tal för Polen.
Slutligen tog Nybom ordet ännu en gång med ett tal om »Stu-
denterna» och ett värdigt studentlif, sådant han tänkte sig
detta. Dahlberg talade för studenterna i Lund, och studenten
Wijkander deklamerade ett kort stycke på vers om »Nordens
framtid och Nordens hopp».

Dessa tal skulle vara en art skålar, ty meningen var, att
nu, såsom alltid, hvarje tal, jemte åtföljande sång, skulle
beledsagas af ett glas punsch. Ja, nog fans der punsch, men
ej dracks der mycket. Ty folkträngseln i rummet var sådan,
att det icke var lätt att komma i besittning af ett punschglas,
och jag tror icke heller, att de hade mycken lust att dricka.
De närvarande voro så öfverväldigade af de högstämda käns-
lornas brand, att punschen var blifven en bisak. Den ung-
domliga entusiasmen var uppglödgad ända till kokpunkten.
Icke vill jag säga, att allt, som talades, var sansadt och för-
nuftigt, men det råa våldets språk var likväl icke det man
fick höra. Här var en ideell lyftning i känslorna, och någon
revolutionär syftning fans här icke. Här kunde visserligen
åtskilligt ordas till revolutionernas pris, men de, som talade,
och de, som hörde talen, voro ganska fromsinta och laglydiga,
svenska ynglingar och män. Der fans ingen ond mening i
hela festen.

Derföre att jag visste detta, steg jag upp på talarestolen.
Jag hade icke ämnat att vara något annat än åhörare, men
då jag förnam, att ingen var beredd att tala ett ord för Sve-
riges konung, hvilket jag ansåg nödvändigt böra ske för att
visa för verldens ögon, att studenterna ej ville vara ett revolu-
tionsparti, tog jag ordet och utbragte en skål för konung
Oscar. Jag talade på annat sätt än de öfriga. Min egen
känsla var icke upphettad, och jag ansåg nyttigt, att midt
ibland de glödande känslornas utbrott skulle komma en lug-
nare betraktelse. Jag hörde också sedermera sägas, att någon
skulle hafva yttrat, att när jag talade, var det lika som de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0467.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free