Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Mitt lif såsom akademisk adjunkt 1850 - 1856
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄRARE- OCH FÖRFATTAREVERKSAMHET. 477
skrifbord, men jag skaffade mig dock tid för mina fortgående
forskningar i riksdagsprotokoll efter 1809 med afseende på
min framtidsplan, ett omfattande verk i Sveriges statsrätt.
Och jag kom verkligen litet längre än blott till förberedelsen.
Jag författade en tjock bok om en viss del af statsrätten:
»Om Statsrådets ansvarighet». Orsaken, hvarföre jag korn att
skrifva denna bok, skall jag längre fram omtala. Skrifven
blef hon och är efter mitt förstånd läsbar, ehuru jag måste
erkänna, att den historiska inledningen är klen. Märkvärdigt
nog fick jag en förläggare, som min vän Sundvallson skaffade
mig. Jag íick 300 riksdaler riksmynt för den boken, hvilka
penningar voro en opåräknad vinst, ty jag hade samman-
skrapat egna medel att betala förlaget. Det var nemligen min
bestämda föresats, att boken - det måtte kosta hvad det ville -
skulle utkomma i tryck. Jag hade min särskilda orsak dertill.
Annat författareskap kan jag ej påminna mig, att jag före-
hade, utom att jag sammanskref nödtorftiga kollegiihäften för
studenternas examenskurser. Dessa mina papper fingo göra
tjenst i tentamen hos Wingqvist.
Så gingo åren, det ena efter det andra, från början af
1850 till sommaren 1856, då jag, såsom utnämd professor i
Lund, tog farväl af Upsala.
Året 1850 begyntes med ett besök i Vesterås hos mina
fastrar, i hvilkas hus min syster nu också vistades. Derifrån
reste jag till Stockholm och tillbragte under vägen en afton i
Enköping i sällskap med den i svenska vitterheten berömde
gamle mannen Arvid August Afzelius. I Stockholm lefde jag
på mitt vanliga sätt till slutet af januari, då jag företog en
äfventyrlig färd hem till Upsala. När man nu färdas i en jern-
vägskupe mellan Stockholm och Upsala på ett par timmar,
förefaller det undersamt, att tre dagars tid kunde åtgå för
att tillryggalägga den vägen. Men så var det verkligen denna
gången. Jag färdades i »diligence», hvilken vanligen gjorde
en dagsresa mellan de båda städerna. Men nu utbröt ett
urväder, så förfärligt, att sedan passagerarne intagit sin mid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
