- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
487

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Mitt lif såsom akademisk adjunkt 1850 - 1856

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOT/ERASPÄURNINGEN T ÜPSALA 1853* 487

ångbåt till Gefle och derifrån på skjutskärra till Stjernsund.
Der tilibragtes några dagar på det angenämaste sätt i säll-
skap med modern och sonen samt äfven en annan vän, Carl
von Stockenström, som var fldeikommissinnehafvare till en del
af Stjernsunds bruk.

Hemkommen till Upsala, fick jag ett besvärligt bestyr.
Farsoten cholera morbus härjade i Stockholm, och Upsalaboarne
beslöto spärra sin stad för att hindra köleran från att komma
till dem, ty man lefde ännu under sådan lag, att spärrning
mot koleran var tillåten. Dermed tillgick så, att en person,
öfverstlojtnanten Boëthius, var ett slags kommendant öfver hela
spärrningsverket, och valet var anstäld vid stadens alla tullar.
Ett par vaktkarlar funnos alltid på platsen och tvenne befäl-
hafvare vid hvarje tull med skyldighet ’att infinna sig vid vakt-
ombytena, som egde rum hvar sjette timme, klockan 6 morgon
och afton samt klockan 12 på middagen och midnatten.
Ingen menniska fick slippa in från misstänkt ort utan sund-
hetsbetyg, och i tvifvelaktiga fall flck den resande sitta och
vänta, medan vakten inhemtade bestämdt besked af befälhaí-
varen, som fick uppsökas der han bodde eller hvar helst han
träffas kunde. Sak samma i fall befälhafvaren fann nödigt
att hänskjuta frågan till öfverbefälhafvaren Boëthius. Det
kunde då hända, att en stackars resande fick sitta och vänta
i sitt åkdon hela timmar och längre, innan han flck veta, om
han skulle få slippa in i den lifrädda staden. Om nu en
menniska, som icke hade koleran, men en ömtålig helsa i alla
fall, förkylde sig, medan han satt under bar himmel i storm,
regn, snöslask och mörker, detta brydde sig Upsalaboarne intet
om; de tänkte blott på sina egna dyrbara lif. Jag ogillade i
mitt sinne hela spärrningsväsendet, men det talade jag intet
om, ty det skulle varit lönlös möda att tala för döfva öron,
men det var således ingalunda behagligt för mig, att mig om-
betroddes den ena befälhafvareplatsen vid Fjerdingstullen. Jag
ansåg spärrningen ej mycket kunna uträtta, ty i en alldeles
öppen stad flnnas många vägar, åtminstone för gående per-
soner, att inkomma, utan att det kan hindras af vakthafvande
vid tullen. Jag ansåg vidare hela spärrningsverket innebära,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0493.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free