Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Mitt lif såsom akademisk adjunkt 1850 - 1856
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488 KOLEKASPÄRRNINGEN I UPSALA 1853.
befordringsmedel, det fria umgänget menniskor emellan. Jag
ansåg, att under den lifsfara, som verkligen förefans, rätta sättet
skulle vara att vädja till mensklighetens ädlare bevekelse-
grunder, mannamodet, dödsföraktet, förtröstan på Guds försyn,
men icke låta fegheten, lifrädslan, blifva den herskande sin-
nesstämningen. Men Üpsalaboarne, lärde och olärde, tänkte
annorlunda. Nog fick jag se, att vetenskapen, lärdomen, den
s. k. högre bildningen icke alltid gör karakteren modig och
stark. Ingen hare i skogen kan vara mera rädd för en jägare,
än en och annan lärd man var rädd, att någon menniska
skulle slippa in i Upsala stad utan sundhetsbetyg.
Jag var mycket illa belåten att nödgas låna min hand
åt detta verket, men såsom laglydig medborgare ansåg jag
mig pligtig att vara all mensklig ordning undergifven och ej
draga mig undan för besväret, som ålades. Jag skötte min
tjenst vid Fjerdingstullen med all nit och flit efter gifven före-
skrift, men nog fick jag bekräftelse på min tro, att spärrningen
var ett narrverk. " Jag minnes åtminstone ett tillfälle, då jag
vid granskning af sundhetsbetyg, som inkommit under de sista
timmarne, tydligen kunde se, att personer passerat in i staden
på falska betyg. Emellertid är dock en sanning, att koleran
icke kom till Upsala detta året. Det kan visst vara möjligt,
att hon skulle kommit, i fall spärrningen icke hade varit, men
säkert är, att hon skulle kunnat komma ganska lätt, fastän
spärrningen var.
Det kan icke heller nekas, att de lifrädde fingo, såsom
man säger, litet vatten på sin qvarn det följande året, 1854,
ty då kom koleran verkligen till Upsala, sedan genom en
kunglig kungörelse spärrningarna voro förbjudna. Någon
mycket stor förödelse gjorde farsoten icke denna gången i
Upsala, men nog var de dödes antal under året betydligt
större än vanligt.
Detta året, 1854, råkade jag i ett litet äfventyr, i det
jag var på väg att komma i litterär strid med Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
