Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Mitt lif såsom akademisk adjunkt 1850 - 1856
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490 TANKAR PÄ PROFESSUREN l STATSRÄTT I ÜP3ALA.
trodde mig hafva studerat svensk statsrätt så mycket, att jag
skulle kunna sköta tjensten. Men nu hörde dit äfven kyrk-
rätt, folkrätt och krigsrätt. I dessa ämnen var jag alldeles
okunnig, men jag trodde ämnena ej vara mera vidlyftiga, än
att jag skulle kunna studera mig in i dem. Ett fel var dock
i alla fall, att jag ej hade tagit juridisk examen och var all-
deles rå i de öfriga juridiska ämnena, med hvilka de nu ifråga-
varanda sammanhängde. Min kompetens kunde således be-
stridas, äfven om det specimen, som jag nu skulle komma att
aflägga och hvilket naturligtvis skulle blifvit ett arbete i stats-
rätt, befunnes i och för sig antagligt.
Jag besökte de juridiska professorerna för att förnimma
deras mening. Svaret blef hos Bergfalk ganska gynnsamt, men
ogynnsamt hos Olivecrona och Lindblad. De ansågo mig ej
kunna blifva kompetent, då jag icke var jurist. Och då nu
dessa båda professorer utgjorde juridiska fakultetens pluralitet
mot Bergfalk ensam, hade jag således framför mig utsigten att
blifva af fakulteten underkänd. Men detta afskräckte mig icke,
ty jag tänkte, att om jag blef förklarad inkompetent, men mitt
specimen i och för sig icke ogilladt, skulle inkompetensför-
klaringen, grundad blott på formella skäl, ej blifva hvarken
vanhederlig eller afgörande för sakens utgång. Det var icke
säkert, att fakultetens åsigt vann bifall af konsistorium och på
högre ort. Jag inlemnade min ansökning; jag begynte arbeta
på mitt specimen i statsrätt, och jag begynte studera folkrätt,
kyrkrätt och krigsrätt.
Men under dessa studier uppgick ett ljus för mina ögon.
Jag insåg omöjligheten att förvärfva sådan juridisk bildning,
som jag sjelf måste anse oumbärlig. Jag måste bekänna för
mig sjelf, att Olivecrona och Lindblad hade rätt. När jag
således sjelf var blifven öfvertygad, att jag ej kunde blifva
kompetent till den tjenst jag hade sökt, beslöt jag att ej full-
följa ansökningen; hela planen flck förfalla.
Det var en Guds lycka, att jag så gjorde. Ty om jag
fått tjensten, skulle jag blifvit en ytterligt misslyckad professor.
Det ålåg nemligen juridiska fakultetens professorer att hvar
och en i sin ordning vara ledamot af det mindre konsisto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
