Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Mitt lif såsom akademisk adjunkt 1850 - 1856
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492 DEN HISTORISKA PROFESSUREN I LUND.
jag var nu blifven så rotfast i Upsala, att hvarje tanke på en
flyttning derifrån föreföll mig onaturlig. Men om jag således
skulle stanna i Upsala, måste jag vara beredd att stanna på
den plats, der jag nu stod, d. v. s. att aldrig blifva något
annat än adjunkt, ty någon utsigt till ledighet på de histori-
ska professorsstolarne fans icke nu. Ingen anledning fans på
den tiden, att någondera, Carlson eller Wingqvist, skulle lemna
sin plats förr än med lifvets slut, och de befunno sig båda i
Sin verksammaste ålder. Men denna utsigt att få stanna på
adjunktsplatsen var icke afskräckande. Jag hade min tarfliga
bergning, visserligen i inskränkt mått, men dock bekymmerfri.
Den verksamhet jag hade såsom adjunkt var, ehuru mera in-
skränkt än den, jag skulle få såsom professor, dock på visst
sätt mera sjelfständig. Jag slapp de professorliga examens-
göromålen, så frarnt jag ej fick professorsvikariat, och jag slapp
sitta i konsistorium. Detta var något att värdera.
Härtill kommo mina familjeförhållanden. Flyttningen till
Lund måste skilja mig från de båda fruntimren, min syster
och min faster, med hvilka jag nu hushållade gemensamt.
Förhållanden funnos, som gjorde, att fruntimren icke kunde
medfölja till Lund, och ehuru det ensamma lif, jag der skulle
komma att lefva. visst icke för ensamhetens skull föreföll mig
motbjudande, var likväl tanken på en skilsmessa från min
syster och min faster till den grad smärtsam, att den var nära
till att alldeles drìfva mig bort från hvarje tanke på en flytt-
ning.
Men en omständighet fans, som talade för flyttningen och
var af stor vigt. Den var af ekonomisk natur. Jag kunde
berga mig med de inkomster jag hade, men de tålde icke att
förminskas. Och nu fans likväl en fruktansvärd utsigt, att
detta skulle komma att inträffa. Det var en känd sak, att
studentexamen var starkt i fråga att afskaffas, och dermed
skulle examenspenningarna försvinna, hvilka utgjorde en myc-
ket betydlig del af min årliga inkomst. Detta förhållande var
väsentligt bestämmande för det beslut jag fattade, men så
ohågad var jag, så litet frestad af utsigten till professors-
vardigheten i Lund, att jag ändock knappt skulle kunnat förmå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
