Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Mitt lif såsom akademisk adjunkt 1850 - 1856
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRHÅLLANDET TILL STUDENTERNA. 497
gen ej blef långvarig. Ledamöterna voro ej mycket talfärdiga,
och jag var ej rätte mannen att leda företaget. - Detta, som
jag nämner om de båda föreningarna, må vara sagdt i förbi-
gående såsom tecken, huru jag ända intill slutet lefde med
studenterna, alltid med tanken riktad derpå, att akademiska
lärare skola ställa sig i nära förbindelse med ungdomen och
söka att inverka på dess anda och lif.
Men med en sådan ställning, som jag intog, följde en svår
sak: jag menar »vigilansen». Det kunde ej annat vara, än
att jag anlitades om penninglån och borgen. . Jag ville vara
lijelpsam, men jag bäfvade för följderna, ty jag kände gälde-
närernas ekonomiska svaghet. Men jag kände också den verk-
liga omöjligheten för dem att kunna lefva fram sitt lif, om
ej krediten kom dem till hjelp. Jag måste dock bemöda mig
att ej vara allt för släpphändt. Och förlusterna blefvo ej
heller större, än att jag kunde bära dem. Men jag kände
dock en viss lättnad i mitt sinne, då jag tänkte att, när jag
skildes från Upsala, jag också skulle blifva skild från vigi-
lansen. I den delen skulle allt blifva annorlunda i Lund. Jag
skall pa sitt ställe beskrifva, huru det dermed gick. - Någon
gång var vigilansaffären förenad med bemödandet att göra
»fä till folk», d. v. s. att rycka upp ur ekonomisk och mora-
lisk ruin den, som fallen var, men som kunde räddas, om hjelp-
sæn hand blef honom räckt. Och sådan person kunde finnas,
som väl hade felat mycket och låg i lägervall, men hvars
personlighet dock var sådan, att det lönade mödan göra upp-
offringar för att rädda hvad räddas kunde. Jag minnes i
detta afseende i synnerhet ett mycket stort exempel, då jag
vågade mycket och försöket blef mig mycket dyrt.
I sammanhang med detta, som jag nu har sagt, vill jag
göra två anmärkningar. Den ena angår spelsjukan, som vid
denna tiden - första hälften af 1850-talet - utgjorde ett
fult lyte, som häftade vid studentlifvet. Icke vill jag säga,
att denna last utgjorde ett allmänt karaktersdrag; detta vore
för mycket sagdt och alldeles orättvist, men inom vissa kotte-
rier spelades förtvifladt. Jag skulle kunna nämna stora exem-
pel bland studenter, som jag personligen kände, och hvilka
stodo på förderfvets brant i följd af spelraseriet. Det är visst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
