Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Mitt lif såsom professor i Lund 1856 - 1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SKÅNINGARNE. 507
Jag har hört sägas, att klimatet i Skåne skall vara något
olikt öfre Sveriges klimat. Af den olikheten märkte jag ej
mycket; kände jag någon skilnad, så var den icke till Skånes
förmån. Skilnaden skulle väl då bestå i en mindre skarp
vinterköld, hvarmed då skulle följa, att Skåne finge sakna
det friska, vackra vintervädret och ett muntert slädföre, men
dimmor, blåst, smuts och slask skulle räcka hela vintern ige-
nom. Men nu händer likväl, att ej litet snö faller i Skåne,
medan det också händer, att man i öfre Sverige får slitas
med en ruskig barvinter. Jag hörde skåningar tala om den
djupa smutsen på gatorna; ja, det är sant att man fick vada
i smutshögar under hösten och vintern, men på samma sätt
har jag vadat och trampat äfven i Upsala. Jag hörde talas
om det förfärliga väglaget på landet, men jag vet, att jag har
suttit på skjutskärra från morgonen till qvällen för att hinna
fram från Stockholm till Upsala på dagen i smutsigt väglag.
Och hvad kölden beträffar, så vet jag, att skåningarne eldade
sina kakelugnar lika mycket och lika långt in på våren, som
någonsin brukades i Upsala. Men det kan väl vara möjligt,
att min oförmåga att fatta klimatets egenheter berodde af
min starka kroppsbyggnad med en deraf följande svag till-
gänglighet för luftens inverkan. Jag kan väl frysa på vintern
och svettas på sommaren, men klimatets finare skiftningar
känner jag ej mycket.
Det bästa, jag lärde känna i Skåne, var skåningarne. De
voro ett godt folk mot mig med mera gästfrihet, än jag hade
erfarit i Upsala, med undantag af mina Upsalastudenters stora
gästvänlighet. En annan dygd hos skåningarne var deras
hembygdskärlek. Skåningen älskar sitt Skåne; en hvar bör
älska sin hembygd, men jag tror, att skåningarne göra detta
på ett eget sätt, så att de väl äro goda svenskar, men först
och främst äro de skåningar. Jag tror. att Skåne är för dem
visserligen ett landskap i Sverige, men dock i grund och botten
ett annat land och ett bättre än det öfriga Sveriges rike.
Häruti kan väl ligga ett stycke hembygdskärlekens boleri med
egenkärleken, men saken har sin djupa grund i historiska
förhållanden. Skåne var ju icke ursprungligen ett svenskt land.
Hvad för öfrigt egenkärleken beträffar, så nog hörde jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
