Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Mitt lif såsom professor i Lund 1856 - 1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UFVET i LUND. 509
med dem, som gins emellan icke ville se hvarandra. Så
gjorde jag.
En sak kunde vara ömtålig, nemligen den akademiska
öfversvämningen från Upsala. Den tiden, då de båda lär-
domsrepublikernas folk blott gräfde i mullen hvar på sitt håll
och ej brydde sig om hvarandra, var nu länge sedan förbi.
De lärde i Upsala hade gjort en upptäckt, att om det icke
ginge för sig att blifva professor i Upsala, så kunde det ju
vara en vacker gerning att med upsaliensisk vishet lyckliggöra
Lund. Men dervid kunde det hända, att Lund icke kände sig
lyckliggjordt och såg den upsaliensiska inflyttningen med sneda
ögon. Saken, opartiskt betraktad, hade flere sidor. Ett uni-
versitet bör rekrytera sin lärareförsamling ur sin egen krets,
när så ske kan. Men det kan icke alltid ske. Det händer,
att, när en lärostol skall besättas, skickligt folk på platsen
saknas, och om någonstädes fri täflan bör finnas oinskränkt,
så är det väl på vetandets och vitterhetens täflingsbana. Så
hade Upsala mottagit god förstärkning från Lund, sig till stor
båtnad. Det fans ingen zoologi och ingen zoolog i Upsala,
men så kom Lilljeborg dit från Lund och gjorde god nytta.
Och Elias Fries hjelpte upp botaniken i Upsala. Men i detta
utbyte af lärarekrafter måste Upsala, som hade en mera talrik
personal, oftare komma i tillfälle att dela med sig något åt
Lund, än Lund kunde göra det samma åt Upsala. Men de,
som hade kommit från Upsala till Lund, hade icke alltid varit
rätt välkomna.- Saken kunde ses på flere sätt, det kunde
sägas, såsom jag hörde en anekdot berättas, att en Lundabo
skulle hafva svarat, då en resande i staden anmärkte, att många
professorer hade kommit från Upsala till Lund. Svaret lydde
så: »Det kan väl herr’n förstå, att all strunt flyter nedåt.»
Ja, så kunde man se saken, i fall de lärde i Upsala hade
begagnat Lund såsom en smutsbrunn, dit man kastade det
litterära afskrädet. Men det var icke så. Upsalaboarne för-
aktade visst icke Lund, de tyckte det vara en mycket god sak,
att detta ställe fans såsom tillflyktsort för verkligen skickligt
folk, när utrymme saknades i Upsala. Aktningen för Lund
ökades äfven deraf, att herrarne i Upsala hade ett mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
