Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Mitt lif såsom professor i Lund 1856 - 1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524 DAGBOKSANTECKNINGAR FRAN 1858.
’anglomani’, d. v. s. att jag är mycket intresserad af allt en-
gelskt, så lägger jag mig vinn om att studera engelsmännens
dåliga sidor. När man ser en menniskas förtjenster, så skall
man tänka efter, om ej der också finnas fel, och när felen
skina i solens ljus, skall man se noga efter, om der ej finnes
äfven något godt. På det sättet blifver der sanning.»
Den 21 mars: Om huru lärdomshögfärd qväses.- »Jag
tycker icke bra om att pojkar blifva professorer. Man be-
höfver ganska väl hafva sina 40 år på nacken, innan man
blifver professor. Ty om också en ung, lärd herre kan hafva
kunskaper tillräckliga - som de dock icke alltid hafva -
och om han vore ett snille - hvilket, i förbigående sagdt,
en professor icke behöfver vara -, så hafver den unge herren
dock sällan den karakterens mognad, som en professor bör
hafva. Lärdomshögfärden skall qväsas först, och den saken
behöfver sin tid. Detta tillgår på åtskilligt sätt. Den qväs-
ningen sker, när en ung, i sitt eget och kotterikamraternas
tycke snillebegåfvad herre söker en syssla och icke får henne;
den qväsningen sker i allmänhet sagdt, när den unge herren
får se andra personer föredragas framför honom, personer, dem
han i känslan af sin egen vishet har lärt sig att ej akta
högt; den qväsningen sker, när den unge herren får gå många
år och tjena lönlös; den qväsningen sker, när han ser sina
ungdomskamrater, som gingo andra vägar, komma till heder-
samma ställningar i lifvet, goda inkomster och huslig sällhetì
medan han sjelf ännu får gå och vänta: den qväsningen sker’
när illusionerna skingras och de käraste förhoppningar för-
svinna; den qväsningen sker, när man får se, att man icke
dugde till att åstadkomma det man inbillade sig att man
kunde göra; den qväsningen sker, när man får se andra göra
det, som man sjelf ville hafva gjort, men antingen ej orkade göra,
förty man var så lat, eller ej dugde att göra, förty man var
ej så qvick i hufvudet, som man trodde, eller ej fick tillfälle
att göra, förty ställningar och förhållanden stodo i vägen;
den qväsningen sker, när man bjuder till att göra, hvad man
kan och bör, och dock icke ser någon frukt deraf; den qväs-
ningen sker, när man blifver orättvist behandlad, nemligen om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
