Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Mitt lif såsom professor i Lund 1856 - 1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGBOKPAXTECKNINfìAR FRÄN HÖ>TEN 1858. 529
Detta var nog ej ledsamt. Hemkommen hade han knappt
vistats två terminer i Upsala, då honom blef gifvet ett högt
förtroende, att vara de kungliga! prinsarnes lärare, och när
den tiden kom, då detta uppdrag var fulländadt, stod adjunk-
turen i Upsala genast ledig, hvarmed han erhöll en fast och
stadig ställning vid universitetet. Snart dog Geijer, och Carl-
son blef professor. Då sade han sjelf i sin första föreläsning
- jag minnes det - att universitetslärarens kall alltid hade
förefallit honom att vara det mest eftersträfvansvärda. Han
hade således uppnått sin ungdoms förhoppningars mål. -
När man blifver uppsatt på lyckans hjul, kommer det följande
derpå an, huru man brukar lyckan. Jag säger icke, att Carlson
brukade lyckan illa, och han hade icke sökt henne på för-
bjudna vägar. Hon låg för hans fot, och han tog upp henne.
Hvem skulle icke gjort det samma? Men nog märkte jag på
honom, under vårt umgänge i Upsala, att han hade varit ett
lyckans söndagsbarn. Jag har hört honom säga saker, som
han icke skulle hafva sagt, om han varit lika pröfvad af mot-
gång, som han nu var det af medgång. Det är nemligen så,
att den som kanske har gått miste om det, som han allra
mest velat hafva; den som icke blott lidit en stor förlust, men
också känner, att förlusten är oersättlig; den som har sett
förhoppningar skingras och glädjen dö; den som nödgas lefva
i helt andra lefnadsförhållanden än de, som skulle varit för
honom de käraste, han får ett annat sätt att se verlden, än
den kan hafva, som dansat fram på rosor all sin tid. Den
ene är icke nödvändigt sämre än den andre. Der ligga stenar
i vägen för oss alla. Motgång i verlden heter en sten, med-
gång heter en annan. De kunna vara rätt kantiga båda två.
Den 31 oktober skref jag i dagboken: »Jag känner en
brinnande längtan att få min bok om Danmark och Schleswig-
Holstein färdig. Jag skämmes, att det ena året skall gå efter
det andra, utan att jag gifver fram någonting, som skulle visa,
att jag icke är alldeles overksam i vetenskapen.»
Den l november står i dagboken följande skrifvet: »Jag
tror visst, att bland s. k. hederligt folk de flesta äro mycket
samvetsgranna, men samvetena äro mycket olika. Somliga
samveten äro stora och somliga äro små. Somliga äro vidöppna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
