- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
532

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Mitt lif såsom professor i Lund 1856 - 1862

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

532 DAGBOKSANTECKNINGAR VÅREN 1859.

niskaus karakter är hvarken god eller ond, han är jemt upp
ingen.»

Den 20 mars 1859 skref jag: »Det brusar inom mig:
Gustaf Vasas jubelfest, som skall flras nästa år, och dessa
föreläsningar öfver Gustaf II Adolf, som jag är sysselsatt att
skrifva. Jag har svårt att arbeta stilla för detta brusandet i
hufvudet och lijertat. Jag vet icke, huiu jag skall förklara
det, att dessa stora, allvarsamma männen, Gustaf Vasa och
Gustaf Adolf, framstå ibland för min föreställning på det
sättet, att jag ville le åt dem. Det är, såsom hade de en
komisk sida. Men hvari ligger den? Det måste så vara, att
i föremål, som äro djupt allvarsamma, tragiska i stort, ligger
något af det, som kallas humor. Det riktigt stora har en
baksida, det djupast allvarsamma kan betraktas med en le-
ende blick.»–––––––-

»Herre Gud! Huru skall jag hinna med allting, som jag
ville göra? Guds verld är så rik, jag har håg och sinne för
så mycket. Det kokar i hufvudet, det kokar i bröstet Det
är så många saker, som jag ville göra. Jag har så mycket
att tänka på, så mycket att sysselsätta mig med. Men tiden
räcker aldrig till. Jag hinner ej, jag mägtar ej.»

Den 25 mars. »Bud från Upsala, att Zedritz är död,
oväntadt, hastigt, midt i den kraftigaste åldern. Här är en
stark påminnelse om dödligheten. ’Stanna ungdom och hör
till’; Svenska psalmboken n:o 494.»

Ett annat sorgebud erhöll jag från Upsala i september
1858, att min "gamle, mycket vördade anförvandt Schedvin
var död. Jag vågade ej beklaga hans bortgång, ty han var
mycket gammal och hade öfverlefvat det käraste han hade
haft i verlden, sin hustru, min moders syster.

Med vårterminens slut 1859 företog jag min vanliga resa
till öfre Sverige för att der tillbringa ferietiden. Meningen
hade varit att nu, likasom 1858, låta resan tillika blifva en
resetur genom några delar af Sveriges land, men saken kom
att gå helt annorlunda. Jag erhöll helt oförtänkt ett telegram

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0538.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free