- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
534

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Mitt lif såsom professor i Lund 1856 - 1862

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

534 BESÖK HOS RUNEBERG.

beläget på något afstånd från staden Borgå. Jag infördes hos
Runeberg genom en af mina bekanta vid universitetet, Schau-
mann. Landtgården, der Runeberg lefde sitt sommarlif, var
en mycket enkel bostad och icke utmärkt af någon särdeles
naturskön belägenhet. Ingenting syntes, som påminde om
vitterhet eller lärda sysselsättningar; jag såg knappt en bok
i den store skaldens rum, men väl funnos der skjutgevär och
utanför huset fiskredskap, som klädde väggarna. Runeberg
var en gästfri värd, frispråkig, enkel och »folkelig» i sitt sätt
att vara. Men han höll ett grufveligt nattsöl, ty han var för-
tjust af de ljusa sommarnätterna, och vi befunno oss nu vid
midsommartiden. Runeberg ville knappt räkna någon skilnad
mellan dag och natt vid den årstiden. Om häruti låg ett ut-
tryck af det poetiska sinnet, så hade hans samtal deremot
intet annat innehåll, än som kunde finnas hos hvar och en
glad och gästfri man.

Hemkommen från Finland i början af juli, lefde jag helt
stilla i Upsala hela sommaren med undantag blott af en ut-
fart i sällskap med min syster för att besöka min broder vii
Lo/sta bruk. der han nu hade sitt hem såsom brukspredikant.
Löfsta, det stora Dannemorajernbruket, tycktes mig vara ett
vackert ställe med sin park, sin trädgård och den långa mörka
allén med de lummiga träden, kyrkan och arbetarebyggnin-
garne. Man har kallat detta ställe tungt, stelt och dystert,
men för ett gladt, lugnt och trefsamt sinnelag blifver naturens
tyngd ej tryckande. Hemvägen togs öfver Örbyhus. Slottet
flerstädes är praktfullt, omgifningen behaglig, den gräsbeväxta
muren utanför slottet är ovanlig, rummen som förevisades,
såsom de der skulle varit Erik XIV:s fängelse, äro ohyggliga.

På hösten 1859 erhöll jag utom mina vanliga göromål
ett uppdrag af det akademiska konsistorium att hålla minnes-
talet öfver konung Oscar vid sorgefesten, som universitetet
skulle fira den l december med anledning af konungens död.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0540.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free