Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Mitt lif såsom professor i Lund 1856 - 1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 3 6 UPS A L A nr: s A N 1860.
land till Göteborg, der jag likväl icke stannade. Jag besteg
genast jernbanetåget till Töreboda, d. v. s. så långt, som vestra
stambanan vid denna tid var öppen. Hela denna färd var
intressant. Slätten från Höganäs till Hallandsåsen gjorde ett
mycket godt intryck, och staden Engelholms belägenhet be-
hagade mig mycket. I Halland fann jag en omvexling af
vackert och fult. Jernvägsresan mellan Göteborg och Alingsås
erbjöd mycket, som var vackert att se. - Från Töreboda for
jag med »diligence» till Mariestad och derifrån på kärra till
Örebro, dit jag längtade att komma. Jag hade hört sägas,
att Örebro var blifven en mycket välbygd stad efter den stora
eldsvådan, som hade ödelagt en stor del af staden några år
förut. Ja, stadshuset i Örebro är i mitt tycke en bland de
vackraste byggnader, jag någonsin har sett. Husets belägenhet
är icke rätt fördelaktig för utseendet, och derföre gör anblicken
af detta palats icke ett sådant intryck, som den skulle göra,
om läget vore mera fritt och öppet. - Från Örebro gjordes
en tur till Nora och derifrån till Arboga. Min barndoms
ynnestfulle vän, prosten Broberg, var nu länge sedan död, men
jag hade yngre bekantskaper i Arboga, med hvilka en glad
dag tillbragtes. Från Arboga begaf jag mig in öfver Söder-
manlands gräns, der jag hade att besöka en ännu qvarlefvande
gammal vän af min fader, prosten Johan Jakob Nibelius i Öja
pastorat. Hos honom var jag mycket välkommen, och mitt
hjerta hugnades af den gamles huldrika godhet, grundad på
gamla minnen. Från Öja var vägen icke lång till Köping, der
jag njöt den hjertligaste trefnad hos den mig varmt tillgifne
vännen Stenman. Slutligen anländ till Üpsala, stannade jag
hos min syster, men gjorde under högsommaren en utflygt till
min bror vid Löfsta bruk och äfven till Norrköping för att upp-
lifva gammal barndomsbekantskap med slägtingar och vänner.
Men jag hade äfven annat att tänka på under sommaren
1860. Jag erhöll under högsommaren en underrättelse, att
konung Carl XV hade utsett mig att hålla det högtidliga talet
vid invigningen af Gustaf Vasas minnesvård i D alar ne. Frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
