- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
556

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Min lefnad såsom professor i Upsala 1862 - 1881

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

556 KONSISTORII- OCH FAKULTETSGÖROMALEN.

jag ansåg dem ej böra läggas såsom en börda att bäras af
samma personer, som hade i vetenskapen och undervisningen
pligter att fullgöra, hvilka fordrade all deras förmåga. Jag
tviflade också ganska mycket, att personer, som med hela sin
själs intresse lefde i vetenskapen, kunde vara de bästa kon-
sistoriiledamöter. Och i alla händelser måste dessa oveten-
skapliga göromål borttaga en dyrbar tid för vetenskapen och
undervisningen, för hvilka föremål tiden så väl behöfdes odelad.
Jag var öfvertygad, att organisationen af universitetets styrelse
och förvaltning borde vara en helt annan, än den samma var,
men då nu ingen utsigt förefans, att någon förändring skulle
komma att inträffa, måste jag bära min del af bördan.

Jag bar henne med ovilja, ehuru jag icke fann sjelfva
sakerna i och för sig motbjudande. Jag skulle kunnat egna
mig åt dem med lefvande intresse, orn dessa göromål hade
varit mitt lifs bestäminelse och utgjort mitt lefnadsyrke, men
nu, när de kommo såsom ett frä inman de inpass i det, som
skulle vara det egentliga för mig, blef denna del af mitt
arbete i hög grad obehaglig. Och jag kände mig dessutom
alls icke skicklig och passande på platsen. Tv utom det att
jag kände med sorg och smärta det intrång, som mina veten-
skapliga studier måste lida, hade jag äfven i hela mitt lynne
en stark obenägenhet för allt deltagande i långa öfverlägg-
ningar, der olika meningar sammandrabba i ett långtrådigt
ordande, som ej vill taga slut. Jag var således i hög grad
besvärad, rent af plågad af konsistorii- och fakultetsarbetena.

Huru gjorde jag då? Jag var skyldig att bevista sam-
mankomsterna, och jag uteblef icke. Men jag deltog så litet
som möjligt vara kunde i öfverläggningarna. Jag yttrade blott
korteligen min mening, när votering hölls och hvar och en
skulle afgifva sin röst. Så hade jag gjort i Lund, så gjorde
jag i Upsala. Jag hörde i Lund den gamle professoren Bru-
nius, som sjelf hade varit en språksam ledamot i konsistorium,
uttrycka sin förundran öfver mig, att jag kunde så bra tiga.
Detta sade han mig, om icke egentligen till berömmelse, dock
icke heller till skam. Sjelf blygdes jag icke för min tyst-
låtenhet; jag var öfvertygad, att jag dermed icke gjorde någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0562.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free