Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Min lefnad såsom professor i Upsala 1862 - 1881
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
588 FILOSOFIE DOKTORSPROMOTIONEN 1872.
Stockholms högskolas vänner, som voro samlade på hotel Ryd-
berg. Föreläsningarna tryckte jag i mina »Smärre skrifter».
I Upsala flck jag bära en ny börda, men som dock äfven
var ett nöje, nämligen att vara promotor vid filosofie dok-
tor spr omotion en. Promotionshögtiden, huruvida sådan högtid
borde firas eller icke, var en sak, hvarom delade meningar
funnos, och äfven jag hade icke alltid haft samma tanke om
den saken. Men denna gången var ingen fråga om att icke
promotion skulle hållas, och jag skötte min tjenst med lust
och glädja Huru jag betraktade promotionen, derom talade
jag några ord i ett samqväm (187o), der ett antal af dem,
hvilka promoverades 1872, voro samlade. Jag har lust att ur
mina gamla anteckningar påminna mig dessa ord. De lydde,
som följer: »Jag bevarar ett mycket kärt minne af fjolårets
promotionsfest. Detta minne ansluter sig till mycket gamla
barndomsminnen. Jag hade såsom liten gosse en mycket hög
föreställning om promotionsfesten och hela magistergraden.
Jag hörde mycket talas om dessa saker, och berättelsen grep
min barnsliga fantasi med en obeskriílig hänförelse. Jag hörde
talas om en eller annan, som genom sjukdom blifvit förhindrad
att vara närvarande vid sin promotionsfest, och detta tycktes
mig vara ett grufveligen grymt olycksöde. Visserligen gick
det så med denna vördnad för promotionerna, att jag flck
erfara den gamla sanningen »major e longinquo reverentia»
(vördnaden är större på afstånd). Men så mycket hade jag
dock qvar af min barndoms känsla, att jag kände mig obe-
skrifligt lycklig den stund, då jag stod på parnassen. In-
trycket sträckte sig så djupt, att det ännu lefver upp hvart
tredje år, när promotion är för handen, ehuru känslan är för-
ändrad från glädje af det närvarande till saknad af det för-
flutna. Hvarje gång promotion hålles, letar jag fram mina
gamla promotion spapper och lefver igenom den förflutna tiden
i känslan och minnet. Det är med en viss känsla af vemod
och saknad jag bläddrar i dessa gamla papper. Men under
årens gång hafva dock stunder funnits, då jag har känt mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
