Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XVII. Min lefnad sedan jag ej mera är professor, 1881 - 1887
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en särskild synpunkt för betraktelsen med afseende på
fosterbygdens tacksamhetsskuld, oberäknadt Wallins minne såsom
religionslärare, talare och skald. En viss omsigt fordrades
likväl, för att talet icke skulle blifva en omsägning af förut
sagda saker. Festen egde rum på den bestämda dagen, och
talet blef hållet samt i tryck utgifvet. Det finnes också i
»Smärre skrifter».
*
Hvad jag eljest kunnat komma att företaga mig under
sommaren, det vet jag ej, men nu blef det Wallinska talet en
anledning att resa till Dalarne. Och när jag nu en gång var
kommen dit, så långt som till Tuna, beslöt jag att resa längre.
Den föresats jag hade haft, men måst öfvergifva 1881, att
resa till Elfdalen, kunde ju fullbordas 1882. Och så skedde.
Jag for ända upp till Elfdalen, och denna färd kom dermed
att blifva den nionde rundresan i Dalarne. Jag hade
icke lemnat vänner och bekanta obesökta på vägen till Tuna,
då jag afsteg från jernvägen vid Hedemora och derifrån for
med vanligt åkdon genom Schedvi socken, till dess jag åter
träffade en jernväg, som förde mig till Falun. Dit kom jag i
lagom tid att begifva mig till festen i Tuna, men när mitt
uppdrag der var fullgjordt, återvände jag till Falun, der en
vän beredde mig ett tillfälle att få resa till Svärdsjö och det
i Gustaf Vasas historia minnesvärda stället Isala by, såsom
jag ock var en inbjuden gäst på mer än ett ställe i närmaste
granskap till Falun. För resan till öfre Dalarne med
slutpunkt i Elfdalen valdes en väg, som jag aldrig förut hade
rest, genom den för sin naturskönhet berömda Bjursås socken.
Naturens skönhet var dock betydligen förminskad genom en
i senare tid utförd väganläggning, så att backarne undvekos
och de stora utsigterna dermed försvunno. På denna väg
kom jag till Leksand och derifrån ända upp till Elfdalen.
Ödslig och dyster är vägen dit, sedan man öfverfarit elfven
vid Mora, men närmare Elfdalen blir naturen märkvärdig, ty
bergen höja sig betydligt, och ofvanför Elfdals kyrkoby är
utsigten utomordentlig under vägen till gästgifvaregården Asbyn
i grannskapet af Särnaskogen. Der var min vändpunkt. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:29:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svedelif/0624.html
