- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
619

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Min lefnad sedan jag ej mera är professor, 1881 - 1887

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var nöjd, att jag fått se naturen i Elfdalen, men eljest var så
mycket förändradt under åttatio år, sedan min farmor såsom
enka flyttade derifrån, att jag för mina familjeminnen ej hade
mycket att inhemta. Efter vistelsen i Elfdalen följde besöket
i Orsa hos vännen Sernander och sedan en hastig resa till
Falun och derifrån hem.

Sträcker jag mitt minne utanför den egentliga Dalresan,
bör jag ej glömma, att inledningen till denna resa hade varit
en färd genom delar af Södermanland öfver Strengnäs och
Torshälla till Öja. Och icke det minst minnesvärda var, då
jag under min vistelse några dagar i Stockholm gjorde en
promenad på jernvägen till det i mina ungdomsminnen minnesrika
stället Elfsjö. Det femtionde året var nu inne, sedan jag
der såsom sextonårig yngling tog mitt första inträde. Intrycket
var blandadt. Naturen var sig lik, men jag mindes det
lefvande lif, som der lefdes; nu var allt tomt och ödsligt,
herregården var obebodd. Men jag, som älskar att lefva i minnen,
vandrade till fots tillbaka till Stockholm, ty jag ville ännu en
gång gå den vägen, der jag så många gånger hade gått i min
ungdom. Sexton år gammal var jag, när jag gick der första
gången år 1833; nu var jag sextiosex år 1882.

*



Mot slutet af detta år måste jag åter fram och hålla tal.
Personer funnes i Upsala och trakten deromkring, som hade
den meningen, att man borde med en 200-årsfest fira
indelningsverkets stiftelse år 1682. Ämnet var för mig icke just
anslående. Visserligen angick det ett märkvärdigt stycke i
Sveriges historia, en i det svenska statsskicket mycket vigtig
inrättning. Men saken syntes mig icke egentligen egnad att
firas med fest. Dock, för att göra menniskorna till viljes, höll
jag talet. – Det finnes i tryck.

*



Min dagbok har under en lång följd af de senare åren
varit af ett till ytterlighet magert innehåll, men i början af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0625.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free