Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XVII. Min lefnad sedan jag ej mera är professor, 1881 - 1887
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu en gång, frampå hösten 1885, mottog jag ett vänligt
besök af min svägerska, hvarefter de sista veckorna af året
förflöto tyst och stilla.
*
I min dagbok för året 1886 finner jag en sinnrik anteckning
ur en bok, som jag läste. Den 16 februari: »Man skall
göra goda gerningar utan fruktan att ej blifva sedd, men ock
utan blygd att synas.» Ja, så är det. Man skall icke
kokettera med en låtsad blygsamhet; då missförstår man
alldeles den läran, att den ena handen ej får veta, hvad den
andra gör. Det finnes ett bibelspråk som lyder: »Låten edert
ljus lysa för menniskor, att de må se edra goda gerningar
och prisa eder fader, som är i himmelen»[1]. Detta skall man
också komma i håg. När en god gerning blifver bekant, kan
exemplet verka godt.
*
Detta året, 1886, det sista år jag hittills har till fullo
genomlefvat, saknade icke sina omvexlingar. Svenska akademien
firade sin jubelfest, hvilken jag pligtskyldigast bevistade.
Högtidsdagen var den 5 april, och i följande månaden, den
21 maj, deltog jag i firandet af hundraårsdagen från den store
vetenskapsmannen Scheeles död år 1786. Scheelefesten rörde
mig med ett särskildt intresse, emedan den firades i den för
mig så innerligt kära födelseorten Köping, hvilken var stället,
der Scheele hade lefvat och dött. Hans minnesvård uppsattes
i Köpings kyrka i min barndom, och nu firade Köpingsborna
med festlig högtid hans hundraåriga minne. Att de det gjorde
må vara ett tecken till en allt annat än kälkborgerlig anda i
en af Sveriges smärre städer. Då jag nu stannade i Köping
några dagar, beskärdes mig der, utom all annan hjertlig
gästvänlighet, äfven ett eget nöje, att få återse ett ställe, som har
en betydlig plats bland min barndoms minnen, nemligen
herregården Strö. Den nuvarande egaren, Reutercrona, som
är en bland mina äldsta barndomslekkamrater, inbjöd mig i
[1] Matth. Ev., kap. 5, v. 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:29:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svedelif/0632.html
