Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Min lefnad sedan jag ej mera är professor, 1881 - 1887
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derefter förelåg att uppfylla en flere år förut åtagen förbindelse
att för Vetenskapsakademiens räkning författa den här
ofvan omtalade minnesteckningen öfver riksarkivarien
Nordström. Detta arbete upptog en icke obetydlig tidslängd. När
detta var utfördt, följde i ordningen att fullgöra det af Svenska
akademien mig gifna uppdraget att författa en minnesteckning
öfver den berömde krigaren och fosterlandsvännen von Döbeln.
Äfven för detta författareskap fordrades mycken tid och trägna
studier. – Smärre litterära uppdrag blefvo mig också gifna,
sådana som talet öfver Johan Olof Wallin vid invigningen af
minnesvården i den berömde mannens födelsebygd, Tuna i
Dalarne. Ett annat uppdrag var talet vid festen i Upsala för
Indelningsverket. Ett tredje litet litterärt författarskap var
den i Tidskrift för kristlig tro och bildning införda lilla skriften
om Martin Luther, och slutligen kom det lilla föredrag jag
höll på studenternas nordiska fest om Kulturen i Norden.
Måhända skulle jag kunna till min litterära verksamhet äfven
räkna de tal jag höll vid studenternas afskedsbesök 1882, och
till de båda studentnationer, som gjorde besök hos mig på
min födelsedag, då jag fylde sjuttio år, 1886.
De båda minnesteckningarna öfver Nordström och Döbeln
räknar jag icke för småsaker, när jag betraktar dem såsom
arbetsgöromål. Huru vida arbetet lyckades, derom är jag
jäfvig att fälla någon dom. Det öfriga, jag har nämt, skulle
väl kunna räknas bland litteraturens småting, men jag har
dock haft åtskilligt hufvudbry dermed, ty jag lägger mycken
vigt derpå, att, när jag talar eller skrifver, så väl innehåll
som form skall blifva sådant som vederbör. Särskildt när jag
talar till studenterna, är jag mycket noga, hvarföre jag också,
så vidt tillfälle möjligtvis kan finnas, alltid med största
fullständighet utarbetar dessa tal på förhand och lärer mig dem
utantill, när de skola muntligen framföras.
Noggrann var jag också, när jag skref den lilla skriften:
Afsked från Studenterne. Denna skrift var en utgjutelse ur
mitt hjertas djup. Men derföre var det en samvetsak, att jag
icke skulle låta mig hänföras till att säga något annat, än som
godkändes äfven af mitt tänkande förstånd.
Ett föremål af stort omfång och verklig litterär, kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
