- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
636

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Min lefnad sedan jag ej mera är professor, 1881 - 1887

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Så tänkte jag, så tyckte jag i början af år 1882, mitt
första frihetsår. Numera, år 1887, är tycket det samma, men
tanken ej alldeles oförändrad. Förändringen har kommit af
det jag nyss nämde, att jag ej har lyckats att kunna af trycket
utgifva det litterära arbete, som jag betraktar såsom en
hufvuddel af min lefnads verk. Dermed är den utsigt, jag trodde
mig hafva, att kunna göra någon nytta såsom författare, i
betydlig grad förmörkad[1]. Men jag låter icke derutaf afskräcka
mig från att fortfara med arbetet

Och hvad krafterna beträffar, äro de ännu tills vidare
oförminskade. Det enda fel, som i den delen har visat sig,
är, att synförmågan icke är den samma, som hon fordom var.
Ännu är dock ögonens svaghet icke värre, än att jag kan utan
svårighet skrifva och äfven läsa sådan skrift, som ej är alltför
blek eller tecknad med alltför fin stil. Men jag behöfver
starkare belysning, än jag förr behöfde. Någon plågsam känsla i
ögonen, någonting, som skulle antyda en ögonsjukdom, känner
jag icke. Men jag kan icke undgå att med en viss bäfvan
tänka på möjligheten, att den dag kan komma, då jag ej
förmår läsa i bok, och då önskar jag, att den dagen måtte
blifva den sista i mitt lif.

Den sista dagen i mitt lif – månne den dagen kan vara
långt borta? Jag har sagt, att jag har haft anledning att tro,
det jag kunde uppnå en hög ålderdom, och något bestämdt
tecken, att jag bör öfvergifva denna tro, har ej visat sig. Men
nog är den tron försvagad, icke blott i följd af erfarenheten,
som jag fick af den envisa sjukdomen år 1881, som kan
återkomma, men tron på lifvets långa bestånd är försvagad äfven
af andliga intryck, aningar, som infinna sig, likasom en
förkänsla af det stundande slutet.

Denna känsla behagar mig ej illa, ty fastän jag icke känner
mig trött och magtlös i lifvets värf, har jag dock börjat
känna en viss mätthet på det goda, som verlden erbjuder.
För denna känsla var jag i mina yngre år icke alldeles
otillgänglig, men hon är starkare nu. Och dermed förenar sig
saknadens känsla af det, som förloradt är. Denna känsla åter


[1] Jfr noten s. 634.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0642.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free