Note: This work was first published in 1979, less than 70 years ago. Nils Segerstråle died in 1979, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I det medeltida Sverige hade i slutet av 1200-talet Alsnö
stadga ytterligare stärkt den särställning i samhället som
sedan gammalt intagits av storbönderna. Det förändrade
sättet för krigföringen hade framtvingat en organiserad
rusttjänst, och de bönder som hade råd att hålla häst och
ryttare för sådan tjänst fick nu sina gårdar "frälsta" från
viss skattskyldighet. På detta sätt uppstod begreppen
frälsejord, frälsegård och frälseman. Längre fram erhöll
Konungen rätt att även därutöver utfärda frälsebrev och
förläna adliga sköldemärken. På så sätt uppstod ett
privilegierat ärftligt adelsstånd, som var bundet till
frälsejorden, vilken det länge var adeln ensam förbehållet
att besitta.
Efter hand ökade den enskildes innehav av jord. Att
placera pengarna i jord var för övrigt länge de besuttnas
enda möjlighet att förvalta sin förmögenhet, ofta förvärvad
under framgångsrika krig. Statstjänst och förtjänster om
staten eller regenten började även – särskilt under
1600-talet – i allt större utsträckning att belönas med
adelskap och donationsjord. Statens ofta betydande
finansiella svårigheter föranledde även försäljningar av
kronogods till adeln, som genom dessa s k frälseköp
ytterligare ökade sitt jordinnehav. Ekonomiska kriser,
föranledda av de ständiga krigen, och reduktionerna
återförde dock den enskildes jordinnehav till mera rimliga
proportioner.
En särställning har givetvis intagits av de i vårt land
jämförelsevis fåtaliga fideikommissen. Ett slags
fideikommiss är kända redan från Gustaf Vasas tid: de
ärftliga hertigdömena. Likaså kända är Gustav II Adolfs
donation till Uppsala universitet samt icke minst 1600-talets
s k grev- och friherreskap, vilka sistnämnda Kronan gav
bort såsom ersättning för gjorda tjänster men som helt
försvann med reduktionerna. De egentliga
familjefideikommissen, bestående av i regel jordfastighet,
började instiftas först under slutet av 1600-talet, men det
stora flertalet tillkom under 1700-talet och blott ett fåtal
senare. Till en början var man något tveksam beträffande
rätten att stifta fideikommiss men denna tvekan
undanröjdes genom 1686 års testamentsstadga, som
innehöll särskilda bestämmelser om instiftandet av
fideikommiss. I 1734 års lag kvarstod rätten att bilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
