Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. 1700-talet. Grundlinjer och utgångspunkter - 2. Ritskolan - 3. Svenska konstnärer i utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grunden var lagd, tessinstilen hade växt fram efter det föregående
experimenterandet, och tessinstilen alstrade ej endast romerska palats och franska
praktgallerier, den skapade en svensk tradition, som trots främmande utgångspunkter
och inslag visat sig livskraftig och bestående. Den tessinska klassicismen hade
helt och hållet strukit bort medeltidsprägeln över städer, kyrkor, lantgods. Borta
äro de branta taken, de höga gavlarna. Horisontallinjen har efterträtt de förut
härskande vertikalerna. Jämför utsikter av Stockholm från 1600-talet med bilder
från frihetstiden. Och jämför den gamla herrgårdstypen med den nya.
Det borglikt kringstängda, högdragna, braskande i de gamla slotten tillhör
en gången tid, likaså de storståtliga upplinjerade terrass- och
trappanläggningarna. De för 1700-talet typiska herrgårdarna äro relativt låga, vitrappade
tvåvåningsbyggnader med en enkel frontespis och mansardtak, som efterträtt
de tessinska säteritaken. I sin enkla men ofta med förfinad smak komponerade
gestaltning äro dessa herrgårdar absolut fria från allt skryt och stoltserande,
tanken på att imponera är dem främmande, de ligga öppet och vänligt
inbjudande i den svenska naturen och äro hemma där.
De äga vad de äldre byggnaderna på landet och i städerna helt och hållet
saknat: bekvämlighet. Rumfördelningen är planmässigt genomförd, utrymmet
omsorgsfullt beräknat. Vardagslivet får en ljus och glättig inramning, en dittills
okänd trevnad.
3.
Svenska konstnärer i utlandet.
Vägarna från Sverige till utlandet lågo öppna och trafikerades
flitigt. Lovande talanger funno utvägar att i de stora
konstländerna söka fullkomna sin konstbildning. Reseunderstöd gåvos av kungliga
famjiljen, av rikets ständer, slottsdeputationen, manufakturfonden åt arkitekter,
målare, dekoratörer, gravörer, mönsterritare. En och annan reste på Guds
försyn, äventyrshågen, lusten att se, att leva, pröva krafterna och fresta lyckan
låg i det svenska lynnet och kunde ej stävjas.
Före ofredens tid, då så många konstnärer och hantverkare från utlandet
– företrädesvis från Tyskland och Holland – slagit sig ner i Sverige, hade
även svenskar delat sin verksamhet mellan hemmet och utlandet. Under
ofredsåren hade många konstnärer utvandrat. Under 1700-talets första skede träffades
de i England – där en svensk målarkoloni uppstått med Mikael Dahl som
mästare och medelpunkt – i Nederländerna, Tyskland, Paris, Italien. De två
målare, Lorenz Pasch d. ä. och Scheffel, som i Sverige främst beteckna
övergången från barock till rokoko, hade ingendera fransk skola. Scheffel var
infödd tysk och var fullt utlärd, då han 33 år gammal flyttade över till Sverige
1723. Pasch – son till en inflyttad tysk – hade studerat i London i sju år,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
