Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Omkring sekelskiftet. Konstvården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hovfunktionärer och hovfruntimmer, av oldfruar, kamrerare och obstinata
lakejer, som "gjorde grimaser" och trots kunglig befallning vägrade att bära
tavlor, vilket ej tillhörde deras åliggande. Museet kom till stånd "under ett
ständigt batalj erande" - men med det lyckliga resultat, att det vann hans
majestäts höga gillande.
Kungliga museum fick sin lokal i slottets nordöstra flygel, där
huvudvåningen upptogs av Kungliga biblioteket. Bottenvåningen - från början
avsedd till orangeri men dittills mestadels använd till materialbodar och
verkstäder - anslogs åt skulptursamlingen. "Valven blevo nu inredde och i stånd
satte." Galleriet med dess dubbelkolonner och kassetterade gördelbågar blev
en värdig miljö för salig kungens antika marmorbilder. Det långa, smala
sidogalleriet upptogs av byster, vaser, reliefer. "Denna kostbara samling av antiker
har i norden icke sin like", skrev Molbech efter sitt besök i Stockholm 1812
- på den tiden var det Köpenhamn, som avundades Stockholm dess antika
skatter. Främlingen hade intryck av att han blivit förflyttad till Rom. Men i
"statyernas galleri" insläppte sju stora, breda bågfönster flödande södersol,
och utanför bredde sig Logården, slottets grönskande parterr, med häckar och
balustrader och härlig utsikt över segelleden och stränderna.
Skulpturen dominerade, målningarna måste nöja sig med ett par skumma
rum. De fyllde väggarna från golv till tak, men endast nederländska och ett
fåtal italienska tavlor fingo där plats - de franska och svenska målningarna
stannade kvar uppe i de kungliga våningarna och på lustslotten. För teckningar
och gravyrer bereddes nödtorftig plats, men den präktiga mynt- och medalj
-samlingen måste snart bortflyttas och magasineras.
Tidens krönikörer ha ingenting att berätta om någon invigning av museet.
De hade onekligen annat att tala om. Tidsläget var högst upprört, den
Arm-feltska högmålsprocessen upptog intresset i allra högsta grad, andra brännbara
ämnen saknades ej heller, luften var laddad med sensationellt stoff. Kungliga
museets tillvaro ingick först efter hand i allmänna medvetandet. Konstvännen
hoppades, att, tack vare de skatter, som där voro samlade, konstverksamheten
skulle "återbringas till utövning av det ädla och stora, som genom denna goda
eftersyn står att erhålla".[1]
Kostnaderna för det nya museet voro så lågt beräknade som möjligt.
Museet sorterade under hovstaten, en kamrer, anställd och avlönad vid hovet,
hade uppsikt över lokalerna. Små löner åt de olika samlingarnas vårdare skulle
utbetalas av konungens handkassa eller av slottbyggnadsdirektionen, såvida
denna hade pengar inne. En sekreterare anställdes, men kungl, maj :t
tillkännagav på förhand, att han ej finge "falla oss besvärlig med ansökan om
löns anslående". Däremot tillerkändes han protokollssekreterares rang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
