Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Omkring sekelskiftet. Konstvården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mer än en gång under denna tid hände det, att akademiens medlemmar
vände sig med ansökningar och meddelanden direkt till konungen eller till hertig
Fredrik Adolf. Professorsval och annat kunde på detta sätt genomdrivas. Det
hände till och med, att Fredenheim, fastän en rutinerad ämbetsman, satte sig
över formerna och skötte en och annan alls ej betydelselös fråga på egen hand
utan att besvära akademien.
De vidlyftiga debatterna i medhjälp ar f rågan medförde ganska häftiga
slitningar. Masreliez hade i en inlaga (29 juli 1796) uppdragit en jämförelse mellan
gällande förordningar angående rösträtt vid akademierna i Paris och i
Stockholm. Han hade försvarat Pipers ovan återgivna yrkande bland annat med orden:
"Om icke säkra försiktighetsmått tagas, så bliver akademiens inrättning
förvandlad i en assemblée d’amateurs i stället för en réunion d’artistes, som den
borde vara." Detta yttrande föranledde ett oblygt anfall från Ture Wennberg
- akademimedlem sedan ett år tillbaka, biträdande sekreterare och ivrig debattör
och bråkstake, som under dessa stridens dagar med oförställd skadeglädje
fullklottrade det ena pappersarket efter det andra. Han skyndade sig att upplysa om,
att han fann "medhjälparna vara umbärliga i rådslagen . .. akademien är
dessutom nu ’mer än någonsin rik på rådgivare", varefter han tillade, att vad
assemblée d’amateurs vidkommer, så kan en målare, som intet målar, på sin
höjd bli räknad till amatörerna. - Wennberg häcklade Masreliez med outtröttlig
energi. Även Fredenheim tycks ha funnit honom retsamt rakryggad och
obekväm. Då Masreliez samtidigt gjort sig skyldig till en obetydlig formell
försummelse - han hade dröjt med att återsända en handling, som han fått till
påseende - gav honom Fredenheim en i hög ton avfattad skriftlig
uppsträck-ning, professor Masreliez hade "brutit uti den aktning, han är Kungl, akademien
skyldig", preses "ämnar icke tillåta oordningar" o. s. v. Den så åthutade
svarade sakligt, värdigt och manligt i ett på franska skrivet slutpåstående. Kort
därefter begärde han avsked från sin professorsbefattning.
Fredenheims hållning i medhjälparefrågan och säkert ej minst hans
taktlösa uppträdande mot Masreliez föranledde Sergel, som ej deltagit i
förhandlingarna och som sällan infann sig vid akademiens sammanträden, att i ett brev
till Lars von Engeström utösa sitt förakt över "vår miserable överintendent,
en lycksökare, som förtrycker och på ett oförlåtligt sätt förolämpar
konstnärerna". Och Karl Aug. Ehrensvärd tecknar kort efteråt (april 1797)
akademien personifierad i tre åsnor i debatt kring ett bord. Men Fredenheim
förtrodde sin dagbok, att han var konstnärernas "förman och konungens minister
för de ärenden, dem han skall förstå att befrämja", och att hans "sätt att förstå
konsterna" var "över deras begrepp".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
