Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Omkring sekelskiftet. Konstvården - Abraham Niklas Edelcrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig. Bland hans papper hittades en kunglig bestämmelse om inrättandet av en
metallskola vid akademien - en skola för metallarbeten och eiselur - och
om utanordnande av lön åt dess föreståndare. Fredenheim hade ej delgivit
akademien varken sina planer angående denna skola eller kungl, maj :ts beslut,
som redan var tre år gammalt (från febr. 1800) men som han helt enkelt
underlåtit att utföra. Akademien uttalade sin förvåning över detta förfarande. I
protokollet skrevs, att den hädangångne blivit bortryckt "från ett ämbete, som han onekligen med lika mycket nit som välmening beklädde". Men efter detta
erkännande uttalar akademien sin förhoppning, att han "måtte få en efterträdare
med smak och erforderliga insikter samt tillräcklig tid, eftertryck och åhåga till befordrande av akademiens och konstidkarnas förmån".
Abraham Niklas Edelcrantz, f. i Åbo 1754, d. 1821.
Efter två års interregnum, då arkitekten, hovintendenten Piper
skötte presidiet som tillförordnad, intogs platsen som
konstchef i maj 1805 av kanslirådet Edelcrantz, född Clewberg.
Han var minst av allt ensidig i sina intressen. Han var poet och lärd,
naturvetenskapsman och uppfinnare, statsekonom och kanslitjänsteman, hade
dessutom sedan ett 20-tal år tillbaka varit med om att styra kungliga teatern och
var 1804-10 dess högste ledare. I vår teaterhistoria är han under denna tid
en förgrundsgestalt, icke så i vår konsthistoria. Eftervärlden har velat fastslå,
att han ingen nytta gjort som överintendent och att han som akademichef var
utan all betydelse - en åsikt, som ej blivit vederlagd. På högtidsdagarna höll
han emellertid anföranden i tidens stil över estetiska frågor, över "egenskaperna
och kännetecknen av en verklig konstnär", över "de egenskaper, som utgöra
skillnaden mellan älskare, kännare och domare i de fria konsterna" m. m. dylikt.
Som konstchef kvarstod han till 1813, då han blev president i
kammarkollegium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
