Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Omkring sekelskiftet. Den gustavianska konstnärskretsen - 1. Nyklassicism och romantik i utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtiden fordrade annat än upprepande av det man sökt och funnit under gångna
tider. Plastiken, formernas konst, hade nått det högsta i Greklands skulptur och
i den italienska renässansens måleri - det vore meningslöst att tävla med de
gamle liksom överhuvud att söka väcka en gammal konst till nytt liv.
Gentemot klassicism och förståndskonst fordrade romantikerna av konsten
fantasi och stämning. Måleriet är i deras ögon den konstart, som uttrycker
samtidens själsliv och ideella strävan, och inom måleriet är landskapet den högsta
art av konst. Där betyder formen föga, fenomenet allt. Där tävlar målaren med
diktaren och musikern, i naturåtergivandet lägger han in sina drömmar och
aningar, sin tro och andakt. Han söker bakom ytan det sköna, det översinnliga,
söker tingens själ. Därmed blir måleriet poesi, bikt, uppenbarelse. Därmed går
konstnären ut över konstens gränser.
I lika hög grad som de klassiska föraktade romantikens målsmän "de låga
delar av levnaden". Från den triviala samtiden sökte svärmarna tillbaka till det
längesedan flydda. Mot den kosmopolitiska humanitetsläran satte de den
patriotiska känslan och sökte konstformer, som lämpade sig för deras eget nationella
medvetande. Tysklands gamla diktverk och konst uppsöktes, forntidens
gudavärld, medeltidens katedraler och riddarborgar, sagor och dikter.
Från Tyskland sökte man till Italien, icke till klassicisternas Italien utan
till poesiens förlovade land. Men den medeltid, man saknade, var dikternas,
och det Italien, dit det unga släktets längtan gick, stod ej utmärkt på någon
karta. Italien var skönhetslandet i södern med näktergalssång i myrtenlunden och
månsken över en sovande f örn värld. Mignons "Dahin, dahin!" uttryckte den
tyska romantikens trånad efter drömmar och skönhet.
Man sökte tillbaka till sagan, till natursymboliken, till gudavärlden, till
liknelsen. Skalderna äro allegorister, och som ett ideellt motiv för målaren
namnes "En pilgrim i månsken som allegori på mänskligheten", emedan
människan ingenting annat är än en vandrande pilgrim, som färdas fram i det
himmelska ljuset.
Nyromantiken blir i Tyskland mera en litterär än en konstnärlig rörelse.
I dikten och vetenskapen medför den nya uppslag, fördjupad forskning, vidgad
synvidd. Men inom konsten medför den mera teori, svärmeri, meditation än
skapande, formbildande förmåga.
Vid sidan av de härskande riktningarna spåras i olika länder strömningar
av olikartad innebörd. En och annan halsstarrig konstnär går sin egen väg,
och det händer, att framtiden finner, att han hört till dem, som utsått idéer eller
plöjt mark för efterkommande. Medan Napoleon ock hans generaler
framställas i heroisk nakenhet, modellera i Berlin Tassaert och Gottfried Schadow
preussiska krigare med oplastisk realistisk klumpighet i deras uniformer med
husarmössa och ridstövlar. Medan Frankrikes mest ansedde landskapsmålare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
