Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / I. Från Gustav III till Karl XV / 52 (1925-1928) Author: Georg Nordensvan Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Omkring sekelskiftet. Den gustavianska konstnärskretsen - 2. De kvarlevande konstnärerna i Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den unga drottningen är den allra sötaste porslinsdocka, gränslöst förnäm och
förtjusande, där hennes formsköna byst stiger upp ur virvlande böljor av
silverskir, som likt en ofantlig ballong fylla duken och ej ens ha utrymme nog inom
ramen. Drottning Rokoko i livs levande gestalt!

Med suverän, överlägsen och praktfull bravur löste Pilo i sina
solskensstunder uppgifter sådana som dessa. Han är ett barn av sin tid, men han är
en målarindivid för sig. Han har sin egen palett med övervägande kalla toner,
ljust blått och lätt grönt - "akvariegrönt" - och därtill silvergrått och rosa.
Hans färg är immateriell, gör alls ej intryck av naturavskrift, är omstämd i


Pilo. Gustav III:s kröning.

Oljemålning. Omkr. 1782-92. Nationalmuseum.

måleriskt syfte. Taktilvärde skall man ej begära av hans figurer. Målningssättet kan
vara lösligt, penselföringen mjuk, flott och flyktig, ett ansikte kan vara
modellerat i idel ljusa toner, fläck vid fläck, och målningen kan såväl i färgval som
i behandlingssätt få karaktär av pastell.

Pilo får ej dömas efter de massor av dussinkonterfej, hans ställning som
dansk hovmålare tvang honom att förfärdiga - han var ingen Velasquez, som
aldrig glömde sina skyldigheter mot sitt eget namn. Men inför uppgifter, som
intresserade honom, var han lätt antändlig och prutade då ej på sina
fordringar på sig själv. Solida porträtt kunde han måla och genomföra dem med
lugn, måtta och konsekvens. Och med genial träffsäkerhet kunde han slå ner på en
tacksam typ och återge den med ögonblickligt spelande liv och individuell skärpa.

Han fastnade aldrig i något maner och blev aldrig för gammal att söka
sig framåt. Hans målningar från sista stadiet av vistelsen i Danmark visa ökad
intensitet i koloritens djup, i tonstyrka, i brottning mellan ljus och skugga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>