Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Konstutställningar och konststomdömen - 2. Kritik: Wennberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 GEORG NORDENSVAN
hans grälsjuka och kallade honom "okynnesodjur". Han omtalas som spirituell
och talför och därjämte som den fulaste bland samtida, "en komplett babian".
På det porträtt i knästycke - målat av Anders Hansson - som Nordiska
museet äger, gör han visserligen ej skäl för ett så expressivt omdöme. Han
framställes där "historierad" vid det tillfälle, då han i Konstakademien håller
minnestal över Adelcrantz. Målaren har givit hans vulgära och grova drag ett
känslofullt uttryck, lämpat efter situationen. De karikerade porträtt av mannen,
som äro bevarade, äro mindre smickrande.
Han skrev gärna och långt. Hans signatur v. K. uppmärksammades 1791
och följande år i Stockholmsposten och Extraposten under artiklar om äldre
och nyare byggnader i huvudstaden. Han vördar Tessin och Adelcrantz, prisar
det regelrätt antikiska, t. ex. mynthusets portik med kolonnerna, som nu
framträder "i allt sitt majestät" och kommer att göra en "makalös effekt" från den
nya bron över Norrström. Mot Palmstedt är han stram. Han utdömer
Riddar-holmsbron - "en tungt sammansatt stenmassa med ett litet hoptryckt valv" -*
han vill för övrigt fylla Riddarholmiskanalen för att få en stor öppen plats
fram till kyrkan. I en mängd detaljer i de nya byggnaderna spårar han farliga
tendenser, "fritänkeriet i konsterna" gör hastiga framsteg, "den irrlärige
konstnären" är "förvillad och på avvägar stadd".
Masreliez’ inflytande är av ondo. Wennerberg avskyr det moderna
"ornamentsbageriet". Överallt finner han väggar, dörrar, möbler, platåer överhöljda
med mångfärgat krimskrams, ornament och arabesker, ju grannare ju bättre. Det
händer, att han får svar på tal: "Denna målningsgren", skriver en förnärmad
insändare, "är alltid ädel, när den idkas av stora artister. Kan något vara
skönare än dessa antika figurer, varav arabeskerna äro sammansatta?"
Men v. K. låter sig ej störas av invändningar. Arabesksmaken medför
schablonkonst, teckning och komposition vårdslösas, "de orimligaste
hop-krumningar" göras, de fria konsterna bli utskämda, "medelmåttan och det
inskränkta geniet" tränga sig fram, konstarbeten utföras av okunniga och
oskickliga personer. Som ett belysande exempel framhåller han 1793 den nya teatern
i Arsenalen, där man alltifrån planläggningen saknar en god arkitekts ledning
och där salongens dekorering, som "är egen, men den är vacker", endast i de
viktigaste partierna är väl arbetad. Det händer, att en god desse in blir klumpigt
utförd.
Hantverket är på förfall. Smaknivån belyses av sådana detaljer, som att
man målar stolar som porfyr och vaktkurer som marmor, medan man inuti
slottet överstryker marmor med vit oljefärg. Wennberg är ej ensam i sin
opposition mot ledningen av arbetena inom slottet. Sundvall klagar 1795 över att
Överintendentsämbetet numera ej får bestämma över det, som där ändras eller
göres nytt. Det är officerare, som där styra och ställa.1
1 Den ansvarige tycks ha varit slottsfogden, överste Wijnblad, f. d. fortifikationsofficer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
