Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Konstutställningar och konststomdömen - 2. Kritik: Wennberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTUTSTÄLLNINGAR OCH KONSTOMDÖMEN 137
Då akademien börjar anordna konstutställningar, öppna sig nya områden
för smakledaren och anmärkaren.
Han ägnade elevernas utställning 1793 en liten anmälan, välvillig, artig,
erkännande men med en och annan tagg instucken bland rosorna, små
elakheter mot dilettantalster, särskilt mot de "alltför vackra fruntimmers
handaslöjder", som visades. Han fann målningarna mörka och orediga i
färgsammansättningen och uttalade som ett önskemål, att eleverna skulle få tillfälle att se
goda tavlor, de ha ingen föresyn, intet att rätta sig efter. (Då detta skrevs, var
Kungl, museet ännu ej öppnat.) Och han ansåg det vara en billig fordran, att
akademiens medlemmar, som blivit underhållna av rikets mledel och "överhopas
med pensioner, löner, gratifikationer", borde utställa sina arbeten.
Man var på denna tid så ovan vid ett offentligt omnämnande, att dessa
uttalanden väckte stor förargelse. En insändare upplyste om att v. K. var
"halv-kvick", en av hans anmärkningar var "hjärtinnerligen dum", nan gör sig onödigt
och onyttigt besvär "för att få oordning och villervalla bland de fria konsterna,
som nu äro i så ypperligt flor och borde vara i fred för sådane speflugor, som
vederbörligen borde näpsas för sin näsvishet", v. K. svarade anonymt, han
bedyrade att kritikern ledes av nit och iver, "sanning och rättvisa äro dess
ögna-märke och de fria konsternas väl och anseende ligga honom ömt om hjärtat".
Ture Wennberg, som vid åsynen av denna elevutställning "längtat efter en
ypperligare fullkomlighet", erkänner vid den allmänna utställningen året därpå,
att han fått sin längtan på ett lysande sätt uppfylld. Denna utställning ger
åskådaren "de grundligaste begrepp såväl om konsterna i allmänhet som den
talang, var och en artist äger". Hans artiklar i Stockholmsposten från denna
tid äro måttfullt hållna, i allmänhet nöjer han sig med att uppräkna
konstverken utan att framhålla sin personliga åsikt. Krumbukter och konstrikt
hop-svarvade fraser nekar han sig dock ej, och slutklämmen går ut på, att dylika
expositioner äro ägnade att tidigt vänja elevernas ögon vid det goda, sanna och
behagliga samt att de måste, liksom denna gång var fallet, behaga den svenska
allmänheten, vars smak alltid varit för det stora och ädla i konsterna.
Nu är emellertid isen bruten. I Extraposten uppträder en anonym kritiker,
som överträffar Wennberg i kuriösa uttryck och synpunkter. Han yttrar t. ex. om
Wertmuller: "Livlig är han och för karlars målning bra men nog maskulin hos
fruntimren." Pilo får vitsordet "en snäll konstnär", hans tavlor äro "temmeligen
bra gjorda, fastän nog dyra". Sundvalls ritning till ett bibliotek förskräcker
vår gode man, han finner det nämligen alltför stort, för en sådan massa böcker
"bevare oss milde etc.". Dessutom uttalar han sitt ogillande över, att man i
akademien givit plats for konststycken "utur andras ägo", på det sättet "blir
ingen konst att få ihop rika expositioner". Så spirituell kunde kritiken vara
under dess oskuldsfulla barnaår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
