- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / I. Från Gustav III till Karl XV /
140

(1925-1928) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Konstutställningar och konststomdömen - 2. Kritik: Wennberg - 3. Ideell konst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140 GEORG NORDENSVÄN

kärlek till saken och sanningen behagar giva goda råd och underrättelser, vilka
alltid med nöje emottagas, är adressen ej obekant."

Silverstolpe svarade, att akademien måste tåla kritik, fast den undanbett
sig. Han hävdade även sin rätt att vara anonym^ allmänheten hade att döma
såväl över konstverken som över kritiken.

Utställningen 1800 föranledde honom att undra, huruvida den betecknar
konstens stigande eller fall. Han vill ej ingå i "vidlöftigare undersökningar" i
ämnet, nöjer sig med att påminna om, att "de få konstnärer av överlägsen
skicklighet, vi äga, äro lämningar ifrån det för konsterna i vårt land så lyckliga
konung Gustav III: s tidevarv, och att av dem, som nu bildas, ännu icke något
bevisande prov blivit upptäckt, som kunde giva hopp, att de en gång skulle
upphinna eller, vad som i flera fall mera är att önska än hoppas, överträffa
sina lärare".

3.

Efter tyska mönster inför Silverstolpe rangordning mellan konstarterna.

Skulpturen intar första platsen inom bildkonsten. För bildhuggaren är
ideal-sökandet oundgängligt. "Ju mera hans konst riktar hans uppmärksamhet på
idealiserade föreställningar, desto mera fordrar mian även av honom att ej falla
till den låga härmningen, ej glömma, att naturen bör för honom vara en
förrådskammare, ej ett nödvändigt mönster".

Näst efter skulpturen står historiemålningen, som "förhåller sig till de
övrige grenarne av målarkonsten som hjälte- och lärodikten till tillf
ällighets-verserne". Denna höga konstart är sällsynt i Sverige, detta ej av brist på snille
men sannolikt av bristen på djupa studier.

Synnerligen djupsinnig är dock knappast tidens historiemålning, men
historiska ämnen äro talrika på utställningarna och odlas energiskt vid tävlingarna
i akademien.

Då denna år 1785 för första gången utlyst tävlan om stora priset,
varmed följde rätt att söka resestipendium, bestämdes som ämne att behandla, huru
konung Jerobeam, offrande vid altaret, mottager besök av gudsmannen från Juda.

Ämnet vid nästa tävlan 1786 var hållet i äkta Ludvig XIV: s stil. Dess
program lydde sålunda:

"Då grekiske prinsen Meleager, missnöjd med sina landsmän, nekar att
strida mot deras fiender utan hellre innesluter sig i sina rum med sin gemål,
den vackra Kleopatra, varest dess fader Oenée inkommer tillika med dess moder,
vilka omfamna hans knän, föreställande den fara, varuti fäderneslandet sig
befinner, samt söker förnijå honom att gripa till vapen. Men han förkastar deras
böner och synes obeveklig; vid detta tillfälle voro även hans bröder samt präster
och soldater närvarande."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:31:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svekon19/1/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free