- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / I. Från Gustav III till Karl XV /
155

(1925-1928) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Konstutställningar och konststomdömen - 4. Bilder ur det samtida livet - 5. Unga konstnärer - Per Nordqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KONSTUTSTÄLLNINGAR OCH KONSTOMDÖMEN 155

sidentyg eller "lagde med kulört silke". En gång förekomma tre herdestycken
av ett ungt fruntimmer, 12 år gammalt, demoiselle Carolina Antoinetta
Ljungström, en annan gång en utsikt på Värmdön, sydd av "ett fruntimmer, som
velat vara omnämnt" (ett fatalt tryckfel i katalogen). Onämnda damer
förekomma i katalogerna långt framåt i tiden - ännu så sent som 1858 bidrager
’’en konstälskarinna" med ett porträtt i pastell.

Redan 1793 yttrar Wennberg missnöje med alster av "allt för vackra frun*
timmers handaslöjder, dem akademien stundom rikeligen belönt". Han skriver
spydigt, alt "sömarbeten icke förr borde till jugerande av akademien antagas,
än syskolor för artister av akademien blivit inrättad".1

Silverstolpe uppträder 1808 emot den överhandtagande dilettantismen.

I allmänhet anser man denna nyttig och lovvärd, den sprider ju smak och
intresse för konstnärlig verksamhet. I motsats till denna åsikt anser Silverstolpe,
att dilettantismen bidrager "till den medelmåtta, varvid konsterna nu för tiden
hålla sig". Han menar att, då fruntimmer, som idka konst, tvivelsutan ej ha
annan avsikt än nöjet, så borde de ej gå "utom sin krets" genom att framlägga
sina arbeten för allmänhetens granskning. Och han undrar, om ej "akademien
borde vara betänkt på att bestämma en grad av konstduglighet, som de arbeten
borde äga, vilka på expositionerna emottagas".

5.

Förbindelserna med utlandet hade under dessa år ej varit absolut brutna.
Ett par resestipendier utgingo från konungens handkassa, till Per Krafft och
Sparrgren 1796 samt till Per Nordqvist 1801, gravören Heland och skulptören
Cainberg 1802. Deras färd ställdes i regeln till Paris, Cainberg begav sig
direkt till Rom. Dit for även skulptören Göthe 1803 utan understöd. Målaren
Hasselgren reste 1805.

En av dessa vände aldrig hem igen. Det var Per Nordqvist. Han
hade fått resestipendium i egenskap av lovande
landskapsmålare, hade arbetat sig fram med stor svårighet, var en fattig
pojke, en av dem, som leva som sparvarna under himlen och som fått förmågan
att visa en glad uppsyn i alla väder. Till en början biträdde han bröderna
Martin med att färglägga deras graverade utsikter, tillägnade sig en smidig
och behaglig teknik, gjorde även egna akvareller, odlade sedan också oljefärg
och målade landskap med forsar och skogar, mörka och tunga i tonen. Han
vann erkännande, och kritiken prisade hans "lyckliga snille". Malla Montgomery,
som blev hans elev i teckning, kallar honom 1800 "den utmärkta
landskapsmålaren" och omtalar honom i sin dagbok som "en lika kvick och intressant
människa som god tecknare".

1 Ett och annat av dessa syprov torde dock ha visat både smak och skicklighet och sågs
med beundran även av utländska maskulina besökare, t. ex. Molbech.

Per Nordqvist, f.
omkr. 1770, d.
1805.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:31:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svekon19/1/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free